Jag vet verkligen inte hur jag ska börja detta inlägg. Men jag var där. Jag var på plats. Klockan var 14:30 när jag anlände till mitt jobb på Åhléns city, jag hade en fruktansvärd huvudvärk och en olustkänsla i hela kroppen. Jag har länge känt mig orolig och lärt mig att leva med det (mer eller mindre) vissa dagar är det jobbigare än andra. Igår var en sån dag. Jag skickade iväg min kollega på lunch och bara 20 minuter efter detta inträffar det som inte får hända. Min stad utsätts för en ATTACK. Jag hör smällen. Jag ser smällen. Jag upplever allt. Det var inte på riktigt. En helt vanlig fredag förvandlades till en mörk mardröm. Hela Åhléns skakar och jag befinner mig bara några meter ifrån den största skadan. Jag ser allt.. All panik. Det går så fort att jag inte hinner koppla vad som riktigt har hänt… I samma minut som dådet sker ringer jag mamma. Jag drabbas av panik men jag försöker tänka. Jag skriker rakt ut ”det är ett terrordåd, alla måste ut” de övriga anställda och kunder regerar inte. De går mot fönstret, ser skadan och börjar agera. Jag trycker upp nödutgångs-dörren och allt börja tjuta ännu mer. Väl ute blir jag fast. Instängd mitt i en byggarbetsplats på Klarabergsgatan. Mitt i all rök klättrar jag ut från den och sätter fart mot ett garage där jag tar skydd. Jag har panik. Jag gråter, skriker och skakar. Mamma är med mig i telefonen hela tiden. Strax härefter förlorar jag all min täckning..
Tillslut hittar jag några skärrade kollegor. Ingen vet vad som hände.. Vissa tror att det är en olycka, men jag är så säker på att Stockholm har blivit utsatt för en ATTACK. Här kan vi inte vara säger jag… De/den är fortfarande på fri fot och hela situationen är fruktansvärd. Folk i panik försöker få tag i sina anhöriga och berätta vad som hänt. Jag har fortfarande ingen täckning… Jag tror att nätet är överbelastat. Just i denna stund sitter jag mellan två bilar i ett hertz-garage på Mästersamuelsgatan. Jag känner mig allt annat annat än trygg.. Jag är livrädd.. Jag vet ju inte vad som hänt? Det enda folk skriker är att en lastbil har kört in i Åhléns och det var det enda jag visste eftersom det var det enda jag sett… Kort härefter kommer massa poliser in och skriker att vi som hittat till garaget och tagit skydd att vi måste utrymma… Här springer alla ut åt olika håll… Alla skiljs åt… Jag hade hamnat mitt i en krigssituation.
Vad har hänt med min stad? Är detta bara en mardröm? Låt mig då vakna upp från den… Jag var livrädd… Jag sprang för mitt liv och ut från de stora gatorna. Jag korsar ett flera hundra från räddningspersonal och polis.. Hittade tillslut till Norra bantorget och clarion hotel sign. Här var jag ensam.. Kort därefter kommer Maria och hämtar upp mig… Jag faller liksom ihop. Nu var jag trygg.. All blir bara svart och jag bryter ihop.. Jag förstår ingenting.. Vad har hänt med min stad?
Jag kommer aldrig någonsin glömma den 7:e april 2017. Aldrig någonsin. Jag kommer aldrig bli av med de bilder som sitter ärrade fast i mitt huvud. Detta är det värsta jag någonsin varit med om..
Tack för alla samtal, alla sms och alla som hört av sig till mig på något sätt. Ni har varit ett fantastiskt stöd ♥
Jag lägger alla mina tankar till alla ni som förlorat någon i denna fruktansvärda situation…
Ta hand om varandra och var med varandra♥
Just nu är jag bara i chock… Såfort jag sluter ögonen ser jag allt igen.. Allt spelas liksom upp i mitt huvud och jag bryter ihop igen. När ska detta sluta? Kommer det få ett slut?
När jag återförenades med min familj vid 17-tiden igår… så mycket kärlek!!
Här var jag tidigt i morse… Jag är i sån chock. Jag förstår inte. Jag kan se och läsa vad som hänt, men jag kan inte förstå.. Jag tror inte att jag kommer förstå.. Men det är kanske okej i chock?
