Tänk att ni är bara ni två. Ni har INGA att ta hänsyn till. Kan äta sova precis hur och när ni vill..SEN helt plötsligt så blir en gravid, bara sådär (i detta fallet). Det är inte säkert att ni kommer till småbarnsåren- först ska man överleva förhållandet där den ena ( i flesta fall tjejen) är gravid. De första månaderna förvandlades jag till en illamående bakis zombie. Jag orkade knappt borta håret- alltså på riktigt. Jag grät varje kväll och sa till Jakob- slutar jag inte må illa så gör jag abort (hade inte gjort det, men kändes bara så meningslöst då).

Sen mådde jag som tur var bättre. Hur som, efter nio månader kommer det förhoppningsvis ut en liten människa, som man inte känner- men som helt plötsligt tagit kontrollen över ert liv. Hur överlever man då?

Jag har inget facit- vi är mitt uppe i det. Men såhär tänker vi:

-prata med varandra, HELA TIDEN. Är någon trött, ge den personen tid..Var inte bitter eller sur för ”aha nu sticker han ut och spelar golf”..unna varandra tiden.

– EGENTID. Ja jag är faktiskt FÖR egentid även fast barnet inte fyllt ett år än. Om man känner att barnet inte är redo för flera timmar med någon närstående anhörig, be någon ta barnet en timme- så ni kan få äta lunch själva på stan, eller bara hänga tillsammans i soffan och titta på netflix.

– inställning. Detta varar inte förevigt..Det är några år av ens liv, försök njuta av tiden och göra det bästa möjliga. Lev på era liv som vanligt, barnet anpassar sig efter er. RES! Det blir inte roligare än vad man gör det till:)

Har ni några tips på hur ni överlever småbarnsåren?