Med en dåsig blick och bröst som sprängdes scrollade jag maniskt på instagrams flöde. Ja men dom lyckades ju faktiskt amma/träna/gå ner i vikt och få magrutor på bara tre veckor. Jag kikade ner, magen var kvar. Fan, min kropp är inte alls magisk som alla skriver. Jag kände mig som en misslyckad mamma. Som inte klarade av att gå ner fort, få tillbaka min kropp och samtidigt vara lycklig och storhandla på Maxi.
Allt detta berodde dels på att tjejer som nyss fött barn la upp ”före” och ”efter” bilder.
”Alltså, kroppen är ju MAGISK. Gått ner alla 20 kg på två veckor, och ÄNDÅ har jag ätit massa gott”.
Snälla. Snälla, snälla. Kan vi inte bara låta kroppen vara. Sen jag var typ 13 år gammal har min kropp varit i fokus för andra och för mig själv. Inte ens nu när jag var 23 år och blev gravid fick min kropp vara ifred. Inte ens EFTER jag fött barnet fick min kropp vara ifred. Finns det inget annat vi kan fokusera på hos kvinnor? Kan vi inte prata om vad som sker inne i kroppen. Eller i snippan..Om förlossningsskador eller om hur kvinnovården inte prioriteras, hur BB efter BB läggs ner. Kan vi inte bara bestämma att vi skiter i att prata om kroppen, så blir kroppen en kropp.
JAG vill må bra och känna mig fin, såklart. Men via sociala medier sprids sjuka ideal som knappt går att uppnå och som bidrar till en hets som tar bort det fina i livet. Jag tänker inte längre hålla på så.
Några av alla bilder som dök upp från pinterest när jag sökte på ”efter graviditet”
