okej. En av anledningarna till att jag troligtvis fick en förlossningsdepression var stressen på BB. Jag kunde inte slappna av och det där hormonet (kan ej namnet) som ska utlösas kunde inte riktigt.
Hur var det på BB då? Under själva förlossningen var jag så fokuserad så märkte inte helt, men det var BRIST på personal. Vi var ensamma i rummet till 98%.. barnmorskorna hann helt enkelt inte vara med. Efter Eira hade kommit ut skulle vi åka upp till BB. Jag blir inkörd i ett mörkt rum. Skönt tänkte jag, vårt rum! Men vi fick dela rummet med två andra familjer, med bara ett tygskynke mellan oss och dela på en toalett. Grät inte Eira, så grät deras. Mammorna grät och kräktes- de hade blivit snittade. Dom grät för amningen inte fungerade. För att de hade ont. Och jag kände paniken krypa på, Eira skrek HELA BB tiden. Jag har aldrig haft sådant ångest och ville bara HEM!
Bb tiden var inte alls sådär mysig som alla sa. Den var hemsk. Jag vill inte att det ska bli samma start som förra gången. Vill inte låta otacksam mot BB alls. Jag förstår. Men samtidigt, jag är livrädd att må så dåligt igen. Kan man på något sätt få förtur på att få bo ensam? Behöver bara en stor säng sen är jag nöjd- så länge vi får ett eget.
hur upplevde ni BB? Är Värnamo bättre än Ryhov Jönköping? Funderar faktiskt på att åka dit och föda nästa gång vill knappt förknippa den miljön igen. Kram!
Så suddig tid- men ändå minns jag känslorna. Jag vågade knappt hålla dig. Kolla så gosig hon var. Herregud!
