Tänk att en vecka kan gå så fort? Medan andra veckor kan gå så långsamt att man kreverar. Jag tror detta sportlov sprang iväg eftersom vi var bortresta ett par dagar och hann aldrig bli uttråkade här hemma. Nog för att veckan har varit intensiv, rolig och avslappnande men jag känner mig inte alls utvilad. Men så blir det ju när man har umgåtts ensam med sina bägge barn DYGNET RUNT hela veckan. Inte ens enda sekund ”fri” har jag varit. Detta är verkligen ingen klagosång utan bara ett konstaterande! Att gå till jobbet imorgon blir rena ”semestern” från barnen ju. Haha!
Idag var det tungt på löpbandet. Så där lätt och glatt jag hade det i fredags var där och då. Idag hade jag tunga ben och fick kämpa. Är det något jag måste jobba på så är det pannbenet. Det här att inte ge upp så fort det är tungt utan fortsätta ändå. Jag klarade trots allt av mina 40 minuter med mycket möda och besvär. Hepp!
