I helgen när jag mådde lite sådär efter förra veckans bravader kände jag först att jag ville bara ligga kvar i sängen hela dagen. Men en röst inombords sa åt mig att kliva upp och åka till gymet som planerat. Då hade jag inte rört på mig på ganska många dagar, det hade lixom inte hunnits med i all stress med barn och jobb.Så hela familjen åkte till Sats på förmiddagen!

In klev jag ut trött och grinig. Ut gick jag desto gladare och piggare. Tänka sig! Var det just träna jag behövde tro? Har jag kommit så långt i min ”träningskarriär” att jag känner av när jag inte tränar och alltså mår bättre av att göra det?

image

Jag och så Niklas i bakgrunden. Trots att vi åker och tränar tillsammans kör vi vårt på olika håll under passet.

 

Söndagens träningspass såg ut så här:

  1. Uppvärmning: powerwalk på löpbandet med lutning. Började på 0,5 lutning och slutade på 3. Hastighet runt 6,5 på maskinen.
  2. Styrka: ben, rumpa, triceps, biceps, axlar och mage. Använde kettlebell, gummiband, hantlar och viktskiva.
  3. 10 minuter cykel.

 

 

Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet