Som vuxen och förälder tänker jag numera tillbaka på min egen barndom och uppväxt. Jag blir ofta chockad över hur lik jag är min egen mamma nu när jag mamma själv. Jag uttrycker mig precis som min egen mamma gjorde, jag har samma regler, jag har samma synsätt på uppfostran etc. Då som tonåring ville man inte bli som sin egen mamma men nu som vuxen är det faktiskt ganska tryggt! Men såklart, de bitar jag kanske inte gillade med min egen uppväxt kommer ju tillbaka nu när jag omedvetet kanske tar samma beslut med mina egna barn….då får man stoppa sig själv!
Men nu ska vi däremot tacka våra mammor! Det är vi mammor som står där bakom vårt barn i vått och torrt. Det är vi mammor (och pappor såklart!) som hejar högst av alla. Vi peppar, preppar och stöttar. I vintras stod jag i ishallen och huttrade när min dotter hade skridskoskola. Jag har åkt den kommunala bussen ut till Värmdö i snöstorm för att gå på gymnastik med henne. Nu i höst entrar även Morris fritidsaktiviteternas underbara värld så då ska även han preppar, peppas och stöttas. I vått och torrt.
Jag vill att mina barn ska växa upp med vetskapen att jag som mamma kommer alltid stötta dem i alla beslut. Jag kanske inte alltid kommer vara helt med på noterna ( och det kommer de få höra) men att jag kommer ändå stötta dem i vad de än tar sig an. Det var så jag växte upp. Den största hejarklacken ska alltid vara ens föräldrar. Ett barn kanske inte förstår och uppskattar det i ung ålder men sen kommer utdelningen….
It takes someone strong to make someone strong. This summer, as we celebrate the world’s athletes at the 2016 Olympic Games, let’s not forget the person whose strength inspired them along the way: Mom. Thank you, Mom.
Sponsrat inlägg: P&G
