Jag hade sett fram mot idag när barnen skulle komma, lekterapin ha extra öppet på eftermiddagen för vår skull och julpyssla lite, sen kolla på film och ha en trevlig fredag tillsammans.

Bilderna ser ju mysiga ut… men skenet kan bedra!

Ingen av oss mår riktigt bra i det här. Bråk, tjafs & besvikelse slutade dagen med. Så himla tråkigt! Jag orkar inte riktigt prata om det här än, men det ligger och pyr under ytan så snart kommer det väl.
Det här med syskonens reaktioner… Det är inte lätt! Man är otillräcklig vad man än gör! Och dessutom har vi fyra barn, tre syskon till ett svårt sjukt barn. Ja, ni kan ju gissa hur bra det går?!

Emmi, storasyster, klarar det än så länge rätt ok, hon är väl för liten för att riktigt förstå och hon är en ”lätt” och glad person till naturen. Idag fick hon stanna kvar och sova över och tjejerna var så glada, hade picknick i sjukhussängen och sover nu sött skavfötters. (Tills nattsköterskan kom in och sa att ingen får sova över här, men eftersom ingen meddelat oss tidigare så behövde jag inte köra hem henne klockan tio på kvällen, tack för det! ;)) Så nu har tjejerna hunnit fundera på varför Emmi inte fick vara här när de får sova över på Q84, och vi egentligen hör dit… jaja, regler är till för att brytas. Nånstans måste man ju se till patientens och anhörigas bästa och inte på att det blir jobbigt för de som jobbar att veta hur många som är här… (skriv en lapp, eller på planeringstavlan?!).

PS. Läkaren skulle komma och prata med mig under eftermiddagen för att jag blev lite upprörd (läs tokförbannad) men hon dök aldrig upp och sen när jag frågade kvällssköterskan om byte av avdelning hade hon inte hört ett ord om det???!!! Hålla jobbiga föräldrar lugna eller?