Den här dagen har nog bestått av alla känslor som finns!

Oro
Imorse tog såklart allt betydligt längre tid än vanligt, bara för att vi ville åka hem. Kontroller, bortkoppling av slangar och läkarrond, allt blev senare än vanligt. Kontrollerna och provsvaren var ok.
Sen när läkarronden äntligen kom så får Meja en skum smärtattack. Hon, som aldrig gnäller, skriker och gråter av smärta i bröstet som går runt mot nacken. Läkaren står alldeles handfallen och fattar ingenting. Meja får nässelutslag på halsen och benen. Först trodde vi det var CDK´n som kanske gick sönder, men då skulle pumpen ha larmat. Läkaren funderade på om det var lungorna och övervägde lungröntgen men CRP hade ju sjunkit ytterligare så hon trodde inte det kunde vara det ändå. Symptomen börjar avta och försvinner lika snabbt som de kom. Jättekonstigt! Vi fick bli kvar 30 min (IRL 1 h) för observation. Sen skulle vi äntligen få åka! 

Aggression / hysteri / totalt jävla psykpryt
Taxin (sjuktransport) kommer och hämtar oss. Vi har tidigare haft lite problem med 020, som i sitt system får fram en adress i Östertälje isf i Hölö (aldrig kurir) och varje gång får chauffören ringa för att få resan godkänd och betald, vilket hittills aldrig varit något problem, utan vi har alltid fått åka hem.

Tills idag!

Tjejen på kundtjänst säger till chauförren att resan är felbokad och att han måste vända och lämna oss tillbaka på sjukhuset. Jag försöker lite fint i baksätet hävda att det inte varit problem förut, utan att det alltid gått att fixa. Hon ger sig inte utan tillslut får jag luren och hon fortsätter hävda att han måste vända. Hon vägrar lyssna på att detta ”felbokningstjafs” händer varje gång med 020 och att det alltid gått att köra till Hölö ändå… tillslut börjar jag grina och skrika åt henne att jag vill prata med hennes chef, att mitt barn är cancersjukt, att vi har 4 timmars permis och att jag vägrar vända tillbaks, vilket förstås inte hjälper, så, håll i hatten, jag kan inte tygla grodorna utan de fullständigt lever sina egna liv och medan tårarna sprutar skriker jag: din jävla bitch! åt henne, hahaha, det har aldrig hänt förr. Riktigt psykbryt och totalt utbrott, stackar tjej. (fast lite förtjänade hon det!). Sen ringde chaffisen trafikledningen och det var inget problem utan han kunde åter svänga tillbaka och köra mot Hölö! Pust! 
020 ska få höra ett och annat på måndag faktiskt!

Kärlek & julkänslor 
Och lite lagom med stress… Äntligen hemma och med förberedelser och instruktioner till grabbarna från bilen kunde vi dra igång lussebullsbaket på en gång! Under jäsningen var det dags för pyntning! Vi hade familjetid, julmusiken på och hann faktiskt fika en halvtimme innan det var dags att åka tillbaka. En effektiv och bra dag! Barnen tyckte att det kändes som att det skulle vara julafton imorgon, så det var ju en alldeles utmärkt första advent

Rädsla
Kvällens sura chaffis var centimeter från att krocka och en sovandes Meja höll på att flyga in i passagerarsätet. Hjärtat i halsgropen.

Glädje
Julkalendern verkar bra!

Lite sorg
Mejas mobil ligger förmodligen kvar i dagens taxi eller om någon kunde efter tagit den…. Hoppas på en vänlig själ. 

Oro
Och kvällen avslutas dessvärre med oro då Mejas temperatur har stigit till 37,8… hoppas den stannar där och vänder ner igen. Hon har varit rätt låg under dagen, inte ätit något och knappt druckit. Säger själv att hon mår dåligt.

Men inatt ska jag försöka ha detta på näthinnan! <3 <3 <3

God natt! Hoppas ni alla haft en fin första advent! <3