Astrid Lindgrens barnsjukhus. Man åker upp till fjärde våningen, barnonkologen. Man hälsar med glädje på all fin personal som man vid det här laget ”känner” och på något konstigt sätt saknar när man är utanför Q84-världen och hör till ”dagmottagningen”. 

Men man vänjer sig aldrig vid att se de nya barn som kommit dit och nu har Q84 som sitt nya hem. Med håret kvar eller helt sjuka av alla cytostatika.

Och man kommer definitivt aldrig att vänja sig vid, förstå eller acceptera att man får återse de som en gång varit färdigbehandlade. De som var färdigbehandlade och nu fått återfall. All min kärlek och styrka till dem! 

Fuck cancer!