Fast den här gången är det självförvållat. Meja & jag övade på att cykla på gräsmattan för första gången och det gick på direkten! Trots att hon typ förlorat ett år av cyklande så grejade hon det jättebra. Och jag tror att det har att göra med balanscykeln (sån utan trampor) hon haft ett par år! Den verkar bra mycket bättre att införskaffa än alla stödhjul i världen! Dessutom var hon envis som ett bi och så lycklig när jag släppte taget! 

Efter att knappt kunna gå rakryggad igen efter att ha hållit i bak på cykeln, satte jag (mitt pucko som vanligt) igång med att måla ytterdörren. Från brun till svart. Det blir skitsnyggt!  

Och sen var det höd tid att fakturera och svara på mail för Mullis… Puh! Nu går ögonen i kors och jag har visserligen fått mycket gjort, men ibland undrar jag varför jag aldrig kan pausa? Allt ska hela tiden bli helt klart! Sjukligt beteende! 

Men bästa Nicke kom iaf hem med familjesushi till allas stora glädje! <3 Han är bäst! (själv fick jag nöja mig med miso-soppa eftersom ungarna åt upp alla sushibitar ;))