Den sista undersökningen för denna gång. Och på något sätt också den jobbigaste! Den går genom hela kroppen och isotopen meja fick insprutad igår samlar sig vid neuroblastomceller som då lyser upp på dessa röntgenbilder. Det var på Mibg vi såg att hon hade metastaser i kotor och höftben från början.

Det jobbiga med den här är att man sitter där och ser maskinen åka och scanna genom hennes lilla kropp. När den sen kör extraomgången över hjärnan blir det väldigt jobbigt. Hon ligger där alldeles stilla med sina stora mörka oliver till ögon. Mina tårar rinner.

Det är sex månader sen senaste undersökningarna gjordes och denna gång har det ”bara” varit a-vitaminbehandling, ingen cytostatika, ingen strålning och ingen operation som faktiskt gör något mer tydligt… Därför känns denna gång jobbigare. Det känns som cancern haft ett halvår på sig att mobilisera och slå till på nytt…
Men jag hoppas att a-vitaminet faktiskt gjort nytta och att inga elaka celler finns!

Nu ska man försöka leva som vanligt till måndag när svaren förhoppningsvis kommer!