En snart 6-åring och blåbärken hör ju ihop tänker ni. Sommarben med med blåmärken är ju fullt normalt för barn i den åldern!

Men för mig innebär det panik! 

För mig börjar tankarna snurra och hjärnan spinna på. Har trombocyterna sjunkit? Har hon fler blåmärken än vanligt? Kommer de lättare? Har trombocyterna sjunkit från 3-siffrigt till 2-siffrigt? Är det ett symtom? Är cancern tillbaka?

Hon mår bra, hon är pigg. Diarréen ä värre pga antibiotikan men hon väger 15,5 kg och äter mycket. Det borde vara lugnt.

Men hon har blåmärken i olika stadier på benen, på armen och på porten. 

Vi har faktiskt en tid hos Per Kogner imorrn, så det känns bra. Han får lugna ner mig, det brukar han kunna göra. Tills dess blir det förmodligen en natt utan mycket sömn. De senaste dagarna har varit jobbiga. Tunga och lite stressiga men det har ändå funntis solglimtar tillsammans med vänner. 

Så här blir det väl, några dagars lugn & ro med glädjen av en ”frisk” Meja så händer något som triggar igång oron igen. Den kommer jag aldrig komma ifrån. Hoppas den dämpas med tiden dock. Oron har ju en förmåga att äta upp en inifrån. Och växa sig större och större. Någon måste slå hål på den snabbt och det hoppas jag på imorrn helt enkelt… 

Kram på er som fortsätter följa oss på vägen, ni betyder så mycket! <3