Nu har vi träffat tre läkare; onkolog, gastroenterolog och kirurg. Och inte ett dugg klokare blev jag för det!

Ny onkolog igen. Alltså vi har träffat honom förut, men inte i det här senaste som varit… Alltid är det någon ny som ska sätta sig in i Mejas mående och läsa journalen. Värdelösa rutiner! Ingen som helst kontinuitet. Och det känns som om man börjar om från början varenda jävla gång! 

”Vi ska ta upp det här med kollegorna” ”Vi tar upp det på nästa konferens” osv 

Varje gång! När de egentligen tar upp fallet Meja är det ingen som vet!

”Hon verkar ju må bra. Det är nog efter högdosbehandlingen och strålningen. Immunförsvaret är nog nedsatt men blir nog bättre. Tarmarna blir kanske bättre med tiden. Så länge stöttar vi med TPN.” 

Men varför hon plötsligt blir hängig osv är det ingen som har svar på. Varför Ferritinet är runt 1000 fortfarande är det ingen som vet. Varför albuminet är lågt oroar dem inte.

Men eftersom det tyder på inflammation i kroppen skickar de en remiss till reumatologen, för säkerhets skull. Och eftersom jag tjatat på en gastroskopi ska det göras i samband med att man opererar bort stenten. 

Annars, förutom mitt utbrott på dåliga rutiner, ingenting nytt! Se tiden an. Som vanligt. Till nästa gång vi blir inlagda… 

4 maj är det dags för vanliga 3-månaders MR-kontrollen för neuroblastom och då passar man även på att röntga gallblåsan. Vilken med största sannolikhet, enligt dagens kirurg, kommer att opereras bort. :O