Meja vaknar, tar med sig sin TPN-rygga ner för trappan, sätter sig vid frukostbordet och utbrister:
-”Mamma! Idag är första gången jag mår bra på morgonen!” Med ett stort leende och pigga ögon!
Det har aldrig hänt! Förstår ni hur stort detta är?!
Kan det vända nu?
Hoppet är ju det sista som överger en. Även om jag vet att de senaste åren varit en berg- och dalbana och det med största sannolikhet kommer en dal snart igen, så låt oss vara uppe på bergets topp ett tag till! ❤️
Till er alla! Upp med mungiporna och upp med armarna mot himlen och sträck på er! Le med hela kroppen och fånga dagen! Vi lever!
