Jag önskar att alla läkare Meja har kom hit! Alla från onkologen, gastroenterologen, endokrinspecialisten, nefrologen och kirurgen! Alla psykologer hon borde träffa!

Kan de bara komma hit och se henne som jag ser henne vecka efter vecka! Absolut inte varje dag, men minst ett par dagar i veckan!

Ofta magsmärta och bensmärta (som hon nog kanske kan kbt:a till att glömma något) men även denna oförklarliga hängighet. Hon mår dåligt i hela kroppen! Hon sa idag att hon känner sig instängd i sin egen kropp, att hon inte kommer loss!

Hon VILL till skolan, hon VILL leka och hon VILL göra vad som helst för att slippa må så här! Men det går inte att övertala/tvinga/peppa/pusha/muta ett barn som mår så här att göra något överhuvudtaget mer än att dricka, vila och äta. Tycker ni annorlunda? Varsågoda, välkomna hit och lär mig hur jag ska göra!

Hon kanske är pigg den timmen på sjukhuset (som igår) sen när vi kom hem föll hon ihop som en blöt trasa och hade jätteont, sprang på toaletten i ett kör och grät för att hon mådde dåligt!

Varför känns det som att läkarna tror att jag daltar med henne, att jag tycker synd om henne så hon mår ännu sämre. Som att det är psyket som påverkar.

Jag vet hur mycket psyket påverkar, efter allt jag själv varit med om. Men det här är ett barn! Ett barn som så uppenbart mår dåligt och det känns som alla bara gett upp!

-gå till psykolog!

Det har de senaste två sagt. För i deras fyrkantiga läkarruta ser det ”normalt” ut. Inget man kan göra åt saken.

Uppgiven!