Tillbaka till slakthuset där mitt privata helvete började i mars 2010. Kvinnokliniken Södertälje sjukhus. Då vaginal rutinoperation som slutade med perforering av livmoder och tunntarm. Bukhinneinflamnation och akut uppsprättande av magen! Vilket ledde till total nedbrytning av mig som människa. PTSD och svår ibs som följd. Många undersökningar, läkarbesök och några år på smärtklinik senare är jag där jag är idag.

Nu byte av hormonspiral och bearbeta det som hände då. Försök till att inte fly från väntrummet och bara fokusera på andningen.

Livrädd! Panikångest! Tokspänd!

En bra och lugn läkare som förklarar minsta lilla steg i ingreppet, som inte tänkte göra något hon inte kände sig säker på och som isf tänkte göra det under narkos. Vilket är ännu värre och som jag har världens största rädsla för!

Men hon lyckades och jag överlevde denna dag på Södertälje slakthus!

Med totalt psykbryt efteråt, hulkandes och med tårarna rinnande, fick jag sitta där och vila en stund.

Tack!

Nu blir det massa alvedon & kaffe och mest tycka synd om mig själv och hata den läkaren som en gång hade sönder mig ännu lite mer. Ibland får man faktiskt det och ego-älta litegrann.