Något jag tänkt på ganska länge nu är hur man ska vara i ”gamet”. Nu för tiden verkar alla vilja ha det svårt och att allt ska vara ett spel och det tycker jag är ren bullshit. Typ att man ska tänka sig för hela tiden? Tankar som ”jag vill skriva men jag vill inte verka jobbig så jag skiter i det”, jag tycker man ska göra det man vill och det magkänslan säger hela tiden. Tänker man på en person och vill prata, hör av dig. Vad fasen får man ut av att spela? Verkar nästan som att alla vill ha det dem inte kan få och gör det till ett spel. Eller som i en del förhållanden där man inte får vara en ”toffel”, ren bullshit tycker jag. En partner ska vara ens bästa vän, och inte fan tänker man sig för om man är ”för snäll” till sin bästa vän? Inte går man runt och tänker ”fasen om jag är för snäll nu så kanske hen inte vill vara min bästis längre”. Hur skulle det fungera i framtiden? Om man typ skaffar barn ihop med någon och hen inte ställer upp till 110% bara för att inte vara en toffel? Verkar som om man vill att en partner ska irritera en lite, göra tankarna lite svårare för en och inte något som underlättar. Är det rätt är det lätt brukar jag tänka, och jag har hellre en kille som väcker mig med pannkakor till frukost än någon som hellre hänger ute med grabbarna 24/7 och inte ens hör av sig bara för att spela svår och otillgänglig.

Om det går åt hel*ette i en relation så är det väl bättre att hen tänker ”fasen, jag hade det ju så jäkla bra” än ”hen gjorde mig ju bara osäker och var inte det jag förtjänade” Inte sant?