Hej! Herregud vilket kommentarsfält i inlägget under. Jag tackar er som verkar vara på våran sida och när jag menar våran sida betyder det. Pappa, Ola, Lena, Mamma, Rick, G, Ann osv… Det vet alla som känner mig! Familjen är viktigast även om den är dysfunktionell.

Men många har rätt i att jag kommer aldrig glömma pappas sista möte på likhuset. Jag kommer inom ett tag att ersätta den fasansfulla syn jag har av pappa just nu. Det vet jag. Tänker på pappa som om det vore 1995 just nu. Men jag vet! Det går i perioder. Jag hade heller inte velat att han klarade sig från en sådan olycka, eftersom han är fåfäng. Men! Han ville träffa Rick innan han dog. Det fick han ej. Vi kommer därför sprida ut honom där jag spred ut min lillebror Jack 2008. Då får pappa träffa Rick, fast på ett konstigt sätt. Suck.

Mycket dubbla känslor.

Imorgon åker vi till Kroatien. Mest med hundarna som det ska fixas kring. Tyvärr är jag ganska likgiltig inför resan och allt. Vet inte om detta är antideppressiva eller sorgen av min far. Det kan vara sorgen för precis som med sorgen efter Jack har jag bara kollat på film. Inget annat. Maniskt kollat på serien Jane The Virgin. Jag tycker inget är särskilt kul egentligen.

Skrattar aldrig. Bara med Ola då. Han får mig att skratta ofta. Det fina vädret här hemma! Jag bryr mig inte. Visst vackra tulpaner. Thats IT.

Det kommer bli väldig speciella uppdateringar från mig framöver. Mycket som har skett. Jag ska även börja studera igen nu i slutet av maj.

Tack Patrick för din hjälp med allt! Du är den bästa vännen. Maggie också för den delen. Jag ska köpa med mig något riktigt fint till er från Kroatien.

Jag brukade säga. Nu kan inget värre hända! Men det kunde tydligen det. Ola och jag skakade hand på att jag har den mest problematiska familj han träffat! Puss!

Kappadokien – Turkiet 2014.