Det har varit tyst här inne ett tag. Och det har sina orsaker. 
När jag och Frank träffades så föll vi pladask för varandra. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! Vi har gått igenom mycket tillsammans, precis som vilka andra gifta par som helst. Vi har skrattat, vi har älskat, vi har delat sorg och gått igenom både himmel och helvete tillsammans. Allt under medias bevakning. Men nu sex år och två underbara barn senare har relationen förändrats och livet tagit nya vägar. Igår skickade jag in våra skilsmässopapper med bådas våra underskrifter på. Vi har sex månaders betänktestid och vad som händer under dessa sex månader får tiden utvisa. Vi är fortfarande varandras bästa vän och vårt fokus just nu ligger på att vara världens bästa föräldrar åt våra fantastiska söner. Frank är och kommer alltid att förbli mitt livs största kärlek och han kommer alltid betyda väldigt mycket för mig men där jag befinner mig i livet behöver jag själv och mina barn vara min främsta prioritet. Vi skulle vilja be media att respektera oss och framförallt de sju inblandade barnen i denna tuffa tid och ge oss den tid vi alla behöver för att bearbeta detta. 
Vi kommer precis som tidigare inte att uttala oss ytterligare ang vår skilsmässoansökan utan detta blir vårt enda offentliga uttalande.