Satt och kollade på Cancergalan tidigare ikväll då jag fick se en gammal skolkamrat vara med i ett inslag. Endast två år äldre än mig och drabbad av cancer. Äckliga jävla skitsjukdom. Livet är så jäkla orättvist. Har börjat fundera en del på döden. Frank ska in för en ny operation av hjärtat nu den 27:e. Jag är så rädd inombords att jag blir spyfärdig men samtidigt har jag en stark tro att allt kommer gå bra och att han kommer må mycket bättre efteråt. Det är hans hjärtflimmer de nu ska försöka få bukt med. Men bara tanken av att de ska gå in, stanna hjärtat och sen starta igång det igen ger mig panik. Hans hälsa har inte varit den bästa de senaste månaderna och jag ska inte sticka under stol med att jag är rädd. Jag är fruktansvärt rädd faktiskt. Att något ska hända honom och att jag ska stå här ensam kvar. Att Winston och Mileon ska bli lämnade. Att han ska försvinna ifrån oss helt enkelt. Hemska, hemska tanke. Jag skulle aldrig klara det. 

Men han är stark. Vi är starka allihopa. Och tillsammans krigar vi vidare. Genom sjukdomar och andra motgångar. <3