Med en klump i magen och gråten i halsen har jag nu lämnat mina ögonstenar hemma med sin mormor för en välbehövd minisemester fylld med massa roligheter och kärlek med min man. 

   
Ängla var jätteledsen igår och hon började gråta nu på morgonen igen när jag väckte henne för att säga hejdå. Min stora tjej. På nåt sätt är det jobbigare när de stora barnen är ledsna eftersom att de inte är det lika ofta. Men har pratat med henne nu och det kändes bättre men hon och Nelia kom hem från sin pappa igår kväll och på fredag ska dom till honom igen så hon kände att vi inte får nån tid ihop och jag förstår henne för jag känner likadant. Men vi får tänka framåt och på Thailand för då har vi tre underbara veckor ihop hela familjen. ❤️ 

Vi sitter iallafall i bilen nu på väg till Arlanda. Vi kände att vi ville vara ute i god tid. Vi ska strosa runt i taxfreen och äta en god lång frukost. Ska försöka uppskatta att den, och alla andra måltider de fyra närmaste dagarna, kommer intas i lugn och ro utan kladd (alltså utan barn) men jag kommer längta ihjäl efter mina älsklingar. Frank sa det redan nu när vi skulle åka och han gick in och kollade på våra sovande pojkar att ”Jag saknar dom redan”. Och så är det verkligen. Man saknar dom direkt. Men jag och Frank behöver dessa dagar. Det ska bli supermysigt. ❤️