Ni vet tjejen som alltid dricker för mycket, personerna som utnämnts sitta på den tjocka plånboken, killen som alltid ljuger om allt, tjejen som är överallt och ingenstans och killen som alltid är lika romantisk mot alla där kärleken inte verkar ta slut och krossar hjärtan på rutin. Alla har slussats in i de fack där det saknats någon, dömts efter meningslösa handlingar och har fått sin egna bestämda plats i den lilla staden. I småstäder där man växer upp med alla så fick bli den man var då och leva med det resten av livet, konstigt nog fick sin plats innan man ens visste vem man egentligen var. 

Det går att jämföra det som ett stort livspussel där alla har fått sin pusselbit och har en bestämd plats där man ska passa in, passar man inte in så blir man utanför och ensam eftersom alla andra redan sitter ihop.

Jag vill vara den jag är, inte den jag har tvingats till att bli.