Har ni tänkt på mitt lilla problem att avväga tempot i ridningen? 

Jullan har jag samlat för mycket inför piruetterna och då blir det såklart jobbigt för henne innan vi ens har kommit till det jobbiga= vändningen! 

Men med Lazzie har jag ridit på för fort. Tänkte att med lite mer större galopp så byter hon lättare. Not. Hon byter bra fram men hinner inte med bak eftersom att hon blir i två delar ibland då.

Sååå summan av de hela: jag ska rida lagom!

Det handlar om att med Lazzie måste jag hålla ihop henne bättre och aktivera galoppen utan att släppa iväg henne. Hon lurar mig lite genom att vara så lätt i handen att jag inte riktigt känner att jag borde rida ihop henne mer. Hon känns bra men bakdelen fladdrar lite fritt. 

Jullan måste komma igång och galoppera igenom kroppen mera. Går hon och inte är riktigt framför skänkeln så funkar det inte. Jag har varit lite feg på henne då Jullan har tagit lite övertag om hastigheten. Jag har haft mina ben stående rätt ut för att inte göra henne sur utan vi har dansat runt på hennes villkor. Helt fel! Vi ska samarbeta! Jag måste lägga an benen ifrån början så det blir lagom inramning hela tiden än att mina ben står rätt ut och sedan helt plötsligt kommer jag och lägger om dom ordentlig, klart Jullan blir förvånad över vad jag sysslar med om jag rider av och på. 

Biggles är jag mer noga med i ridningen. Eller så är det för att när jag gör rätt så blir det så väldigt lätt och maffigt så jag känner direkt jag rider för lite eller för mycket. Världens bästa läromästare! 

Jag är nu en bra ryttare vågar jag mig på att säga, men jag måste bli bättre för att om några (10) år då ska jag vara en av Sveriges mest eftertraktade ryttare till att utbilda/tävla hästar enligt min egna plan. 

Denna månad ska jag tävla mot seniorerna i Grand Prix. Rätt häftigt tycker jag! Att som 18 år ha denna möjlighet med Biggles är helt obeskrivligt . Förbaskat svårt men den tekniska ridningen men helt underbart när man känner att de svåraste rörelserna sitter som en smäck! Att känna på framridningen att passagen är lätt en 8.5 och piaffen sitter som gjutet är också en obeskrivlig känsla. Sedan se sin tränare stå och le samt förbundskapten nickar uppmuntrande är bland det häftigaste jag har upplevt. Jag har fått många 8or på piffen/passagen på banan men ska nog någon gång kunna få med mig en 9a! 

Många undrar hur jag orkar samt vad som driver mig till mina långa dagar: Mina hästar är mitt liv och de gör allt för mig. Jag gör allt för dom!