Jag är stolt över er ponnyryttare hur ni igår skickade filmer och musik på era fina kürer helt osjälviskt och lämnade ut allt blixtsnabbt för att kunna hjälpa till. Tusen tack! Jag har skickat vidare.
Jag vet själv hur mycket jobb det är att göra en kür. Vägarna ska ritas upp fram och tillbaka, det ska klockas rörelse för rörelse och sedan ska musiken skickas fram och tillbaka och ändringar ska ske igen när man rider upp. Både tid och pengar!
Jag tycker verkligen ridsporten är mycket mer gemenskap och peppande nu än för bara kanske 4-5 år sedan! Är det socialamedier som gör att vi lättare kan skriva till varandra och följa varandra där vi kanske får mer inblick i varandras kämpande som gör att vi vill ställa upp för varandra? Många tycker socialamedier bara visar det som är bra och framgångar samt att vi mest har skoj hela tiden. Men alla vet hur tufft det är. Jag tycker att vi ser mycket av även motgångar, drömmar som krossas, misslyckande som man gör blandat med väldigt bra saker. Jag älskar socialamedier och har en bra distans till vad jag tar åt mig. Nu har jag väldigt fina följare som oftast stöttar mig men förut kunde det vara tufft med visa kommentarer. Har väl med mognad att göra också.
Jag är också väldigt stolt och tacksam över att vara en i Team KVK. Vi har något alldeles särskilt. Dels fantastiskt hjälp får jag av Kristian. Han är bättre än bäst. Jag ser en väldigt rolig framtid där jag själviskt nog bokstavligt talat kommer hänga mig runt hans kunskap i flera år. Och Kristian kan mycket så jag har många år där han ska lära upp mig. Sedan hur vi alla hjälper varandra, stöttar varandra, har roligt tillsammans, lyfter upp varandra när det känns som ens liv rasar. Okej det är mer jag som känner att jorden rasar.. jag kan må så otroligt dåligt när någon häst inte mår bra. När Oj Oj gick bort trodde jag aldrig att jag skulle fortsätta rida. Mitt hjärta var i tusen bitar. Även om SM/Falsterbo/EM är tufft att inte starta i år på Biggles så kämpar vi nu istället för att komma igång till att vara en av de ryttarna som får rida under senior EM i Göteborg då U25 har klasser där. Även om jag är en känslomänniska utan dess like när hästen mår dåligt så har jag fått en enorm kämparglöd. Jag bryter inte ihop av ett dåligt träningspass, jag lär mig av dom. Jag kommer resa mig varje gång jag behöver göra det för att kunna satsa på ridsporten under en lååång framtid. Motgångar ska man lära sig av, jag har fått en fightkänsla och en ödmjukhet som jag kommer ha användning av flera gånger om.
Bild ifrån förra året på NM i Finland där Kristian tog brons och jag guld. Hehe han som senior och jag som U25 ryttare kanske är lämpligt att lägga till i texten.
