Idag har min älskade Kurre tagit sin sista grästugga och sitt sista andetag. Sista gången jag fått klappa om min enda egna älskade häst. Med tårar som rinner ifrån kinder och ett hjärta i tusen bitar berättar jag ändå för er.
Då han blev akut försämrad i sitt mående och inte kunde hantera det hela på ett säkert sätt hade vi inget annat val än att låta Kurre somna in. Det är vi skyldiga till och det absolut värsta samtalet man kan ta.
Jag är så fruktansvärt ledsen, förtvivlad och sårad. 
Även om jag förstod redan i december att jag aldrig mer skulle sitta på Kurre igen så hade vi bestämt att så länge han mådde bra och trivdes i hagen samt på sina dagliga promenader skulle han få vara hos mig. Men en häst som inte kan hantera sin kropp är farlig för både sig själv och oss på marken. Kurre blev även väldigt rädd för sig själv nu sista dagarna. Det krossar mitt hjärta mest. Även om det är över en halv miljon av mina egna investerade pengar så är det såklart ingenting mot alla tårar som forsar ifrån mig och Elin.
Älskade Kurre, du var allt jag hade drömt om att hitta. Det var som en saga att just vi fick köpa honom, den bästa sagan som blev min värsta mardröm. Han var mitt framtidshopp som vi trodde så mycket på, med ett hjärta av guld. Även om vår resa blev väldigt kort, så är jag Kurre evigt tacksam över att han gett mig den känslan och powern som ingen annan häst tidigare gjort.
Jag vet inte om jag blev lurad att köpa en sådan här skadad häst. Eller om säljarna inget visste. Men det måste finnas ansvar vid försäljning för detta. Och vi kommer fortsätta kämpa få rättvisan på vår sida. Eller det finns ingen rättvisa, för då skulle Kurre må bra. Men jag tänker inte ge mig, för Kurres skull.
KURRE <3
