Jag har tänkt på vilka typer av killar jag dras till. Det är ofta snygga svärmorsdrömmar som har stora mål med sin karriär och livet allmänt. Jag tror iof att det är såna killar som de flesta tjejer dras till. Jag är inte längre intresserad av coola, tatuerade killar som inte vet vad de vill med sitt liv, jag ser inget sexigt med det..

De senaste killar jag har träffat har velat bli tex läkare, jurist eller som mitt ex, manager consult. Det jag vill komma fram till med inlägget är att jag känt mig lite osmart med dem. Trotts att jag rest mer, mött fler människor, har kontakter i världen, och jobbat inom en av de jag skulle säga hårdaste branscher sedan jag var 16 år, och nu startat eget företag. Jag tror att det har gett mig mer erfarenhet än vad de får i skolbänken, och det stör mig så otroligt mycket att jag känner som jag gör ibland!

Det är ofint att inte vara utbildad. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du tjänar eller hur du är som person, för att vara skolad är en status. Jag skulle kunna plugga, fine. Men jag tror på att man kommer långt med hur man är som person, vilka mål man har, och kontakter. Sen kanske det inte alltid funkar om man vill bli tex läkare, då är utbildning ett måste. MEN att vara Streetsmart är väldigt underskattat.