Igår gjorde jag min debut på bortamatch mot Töcksfors. Någon som kan ana min lycka? Var lite nojjig över ryggen men den höll sig stabil och jag fick ingen större smäll på överkroppen. Tanken var att spela 5-10min, blev snarare minst 65min. Hade bättre kondition än vad jag trodde men hittade även saker jag behöver träna på för att bli lika bra igen som jag var förut.

Två matcher kvar innan sommaruppehåll & då är det bara att köra järnet, ser fram emot träningarna så jag får öva öva & öva. Så taggad på det här. Finns ingen större lycka än att få vara på en plan & springa efter en boll igen, att få tillhöra ett lag & känna den sammanhållningen.

I lördags var det en månad sen olyckan skedde. Sen jag kom upp på fötterna igen har jag åstadkommit mer än vad jag har gjort tidigare på det här året. Jag har hittat mig själv igen, jag har fått tillbaka min drivkraft som försvann tidigare. Jag har läkt (inte helt fysiskt då..) & jag är lycklig. Den lyckan var det längesen jag hade.