Okategoriserad

9 mins läsning

Eftersnack – Celebration – Finest.se

Finestse

11 september 2015

Café Opera sprakade kvällen till ära med sin sällsynta skönhet, mastiga buffé och romanser till höger och vänster. Jag utsåg inofficiellt årets par i Stockholms nattliv, bevittnade genuint begär på flera håll och fick ännu en gång uppleva systrarna ”high-life-Tasbas” från första parkett. Ett svindlande rekord som firades på bästa möjliga vis. Framgångarna för Finest tycks bara ha börjat och fredagens firande kändes som en kick-off start på det som komma skall. Vi vet ju redan att Alexander Erwik har många överraskningar att bjuda på när det gäller sajten.

På Rose lärde jag mig vad stilistik och klassicism verkligen innebär samt att människor är mer än deras titlar. Village kokade besinningslöst och jag fick uppleva sann vänskap samt yrkesprofessionalitet på nära håll. Nu skulle det säkert passa att summera någon slags sensmoral efter helgens utgång, men jag överlåter det till er.

Café Opera
Jag och min vapendragare Citty Olsson anlände till Café Opera, möjligheternas nattklubb, strax efter 22.00 och mottogs som vanligt på ett suveränt sätt av Café Operas entrépersonal. Väl innanför dem röda repen välkomnades vi av Alexander Erwik som fördelade drinkbiljetter till ankommande gäster och av Tozer som höll ställningen. I lagerlunden serverades en stor buffé med allt det som kan önskas av en buffé. Tydligen verkade parmaskinkan vara en favorit för den tog slut på ett kick.

Allt eftersom fylldes Cafè Opera upp med resterande delen av redaktionen, dvs Fredrika Johnson som förfestat med Meral. Finest-fotografer, toppbloggare, medlemsbloggare samt deras nära och kära. Man kunde ta på stämningen i luften och genuint känna att detta var en kväll som definitivt lutade åt det positiva. En toppenkväll för Finest-succén var att vänta. På plats var Emma Nygren med väninna. Vi diskuterade efter att Emma komplimenterat min klänning, fördelarna med London och hur älskvärd den staden egentligen är.

Jag och Jackeline Perez satte oss till bords tillsammans med Malin Jädergård, Kristopher ”Crazy-Chris” Krusell och Linda Ekholm för att inta buffén. Understundom mitt bordssällskap pratade i mun på varandra stannade jag upp och lät min blick betrakta Café Operas innandöme. Dess vackra målningar i taket, kristallkronor som hänger ned över oss och gräddvita takpelare av romerskt slag. Dessa lokaler ger mig en sällsynt harmoni och jag känner verkligen hur detta är mitt smultronställe i utelivet.

Café Opera fortsättning…

Jag ser årets par i Stockholms nattliv, Jonas Ghauri och Sophie Rosensvärd göra entré längre bort. Mika och Micha från Robinson står och samtalar över en drink och systrarna Meral och Merih Tasbas lever high-life som vanligt uppe på ”hyllan,” Café Operas VIP-avdelning. Bloggbröderna i ”Blogg är tjockare än vatten”- Ramin och Farzad Nouri närvarar med ett par vänner och påminner mig en aning om TV-serien Entourage och dess grabbgäng. Sibel Redzep, nyfriserad kvällen till ära, och Margarita Masiyenka från Top Model turas om att fotografera varandras outfits för kvällen och ser väldigt underhållna ut. Lars Jansson Kilman var även han på plats, låtskrivare åt bland annat Anine Bing, även Village:s stjärndj Jayson ”Baby J” Patry hade valt att komma förbi och deltaga innan jobbet. Jag och Merih hade ett mycket stimulerande samtal om livet, utbildning, klassskillnader och värderingar. Jag gillar Merih just för det, och beundrar henne för henne intellekt.

Att döma av vissa eskapader verkade det inte bara vara företagsfest-stämningen i luften utan kvällen gick även i romantikens tecken. Alexander Erwik gav fästmannen Andreas Lundin en servett vikt i form av en ros. Kanal 5:s <bgaybloggare Per-Robin Gustafsson verkade ha hittat kärleken i Jonas Bane och Meral Tasbas romanserade (med tunga alltså) öppet med Farzad Nouri. Farzad hade anledning att se lika nöjd ut som han faktiskt var. Det var svårt att tyda om det var ett ömsesidigt intresse mellan Per-Robin Gustafsson och Jonas Bane eller om Bane bara utnyttjade sin skådespelartalang som vi många gånger sett prov på i SVT:s TV-serie Avenyn och spelade honom ett spratt. Detta måste hur som helst ha gjort Jackeline Perez lite på hugget eftersom att hon efter att ha sett detta försökte att äta upp mig, dock till hennes misslyckande. Jag lämnade henne till Filip Benko – ”här har du!”

När klockan slagit ett tackade jag för mig och satte av mot Rose.

Bland gästerna denna kväll på Café Opera syntes även: Karolina Lassbo, Bobby Oduncu, Daniel Da Silva, Knut Rosensvärd, Fredrik af Klercker, Kristian Blomqvist, Johan Petré, Shire Raghe, Jonas Lichter, Kicken, Dj Tim, Gustavo Catenacci, Jammin Abugalala, Martin Szepczinski, Anniela, samt vackra Beatrice Renner. mfl.

Rose
På Stockholms mest intima nattklubb, Rose, var fest ett faktum och inte ett alternativ. På den vackra uteserveringen, avgränsad med ett blodrött staket och smyckad med palmliknande växter, minglade vackra och högsocietetsmänniskor och bakom dem stora fönsterna gavs chans till insyn av något unikt, nämligen en nattklubb inspirerat av internationellt 1920-tal med restaurangpersonal klädda i antingen klassiskt svart eller vita skjortor prydda med svarta flugor. Rose är klassicism i all sin prakt.

I entrén välkomnandes jag av välklädd och professionell entrépersonal med Alexander Talaée i spetsen. På insidan möttes mina klackar med det rutiga golvet och mina öron till Sergio Rincóns internationella partymusik som alltid får mig på partyhumör. Vackra kvinnor i alla åldrar uppvisade sina undangömda talanger mot mässingstängerna, som strategiskt är utplacerade i samma avdelning som champagneborden, och män i snyggt skurna kostymer stod och applåderade belåtet. Erik Segerstedt gav mig en underhållande blick när Fotografen Armand blixtrade av ett antal bilder på mig innanför entrén.

Plötsligt från ingenstans där jag står och blickar ut över dansgolvet från insidan av Dj-båset skickar Alexander Talaée b>Sergio Rincón på provisorisk rast och tar själv över spakarna. Och vilken låtkavalkad som kom att ackompanjera festen på Rose. Att döma av Rose‘s klientel var jag inte ensam om att tycka om vad som hände. Och inte visste jag att Alexander Talaée kunde vända plattor som självaste Sebastian Ingrosso, han kunde inte hålla händerna från mixerbordet och inte mig emot.

Village
Utanför Village var trycket enormt som vanligt. Den gigantiska discokulan ovanför entrén glittrade som tusen diamanter mot den nattsvarta himlen. De kromade stolparna med de svarta sammetsrepen flyttades allt närmare vakterna och kassan. Människornas iver att få komma in och dansa till Dj Baby J:s RnB-dunk var högst påtaglig. Jag fick höja mina armbågar och pressa mig fram mellan ett grabbgäng för att ens komma fram till repen. Väl där uppmärksammades jag av tjänstgörande vakt som släppte in mig med en artig fras. Village kokade denna afton och det gick inte att ta miste på stämningen.

Jag gick upp på övervåningen för att hälsa på Baby J som med entusiasm uppvisade sin ”krya-på-dig”-hälsning till sin vän Kenza som tyvärr hamnat på sjukhus. Han hade skrivit ”Get Better” på sin handflata som han stolt visade upp när det var dags att föreviga hans närvaro under kvällen genom en vimmelbild. Hade det varit jag som fått en sådan hälsning hade det nog inte dröjt länge förrän jag frisknat till.

Barpersonalen drunknade i arbete som så ofta på Village och det är verkligen beundransvärt hur dem hinner och orkar med. Man kan inte annat än att komplimentera Kharmagruppen för deras rekrytering.
Dansgolvet gungade till Black Eyed Peas nya singel ”I got a feeling” och alla dansade elektriskt förutom Joakim von Ditmar som hade funnit en mörk prinsessa att romantisera tillsammans med.

På nedre våningen rev Dj Funky Jay av partyhits och gästerna gjorde ”spiralen” och såg ut att trivas utomordentligt. En annan som verkade trivas var Sergio Rincón som slutat jobbet på systerkrogen Rose och som kommit till Village för en afterwork – krogbranschens ”prick över i:et.”

Klockan närmade sig snabbt gryning och jag lämnade<b Village med mina höga klackar i en taxi med en känsla av harmoni. Detta var en bra Stockholmsnatt.

Kvällens:

Par – Har jag redan utnämnt. Men kvällens andra? Meraaaaaal och ja. Ni vet.

Bästa – Alla människor som kom och firade med oss.

Frågetecken – Vart tog Backstreet boys vägen, ryktet sa att de skulle gästa oss.

Självklarhet – Min sedvanliga triangel: Cafét, Rose, Village.

Citat – ”Jag skiter fan i det, hör du det, Jag älskar Emma!” Jag älskar dig också Meral, jag vågar fan inte annat, nej jag skämtar bara i love you for real my highlifer.

Låt som spelades mest – Leave the world behind.

Vackrast – Beatrice Renner.

Roligaste – Per-Robin