Förväntningarna är högre än de skyhöga klackarna. Drömmar om ett bättre år med träning, kärlek, pengar och givetvis fler besök hos mormor. Temperaturen har trillat ned under nollsträcket så kinderna är rödfrusna och det enda som värmer är den kalla champagne du har i handen. Fyrverkerierna speglas i dina vänners förväntansfulla ögon och du har inte en tanke på hur du kommer att må några timmar senare. Det här är ju början på ditt nya, förbättrade liv.

Finest tokigaste bloggare och medarbetare, plus diverse vänner och pojkvänner samlades för att tillsammans äta en stillsam (plats för skratt) middag, fira tolvslaget och sedan åka ut på äventyr.

För mig har nyårsafton tidigare förknippats med randiga kinder, en blöt kudde och ordet katastrof. Efter denna nyårsafton med Finest har jag ändrat mig. Ordentligt. Det var en av de roligaste kvällarna i hela mitt vuxna (?) liv. Och en av världshistoriens bästa fester.

Hemma hos Robert Pihl (18:00-01:56)

Klockan 18:00 dök jag upp färdigsminkad men iklädd en ljuslila dress från Juicy och blev givetvis retad av värden Robert Pihl. Han skrattade och kallade mig för Finest egna ”desperate housewife”, men gav mig i samma veva ett glas champagne. Så han är förlåten.

Klockan 20:00 satte vi oss i matsalen för att avnjuta en fantastisk middag. Min chef, Alexander Erwik hamnade lite för nära mig och samtalet spårade som alltid ur. Mina icke-befintliga bröst blev ett samtalsämne och om Sohrab Karakani befann sig i garderoben eller inte var ett annat. Och givetvis diskuterade vi den rådande finanskrisen, växthuseffekten och fredssamtalen mellan Indien och Pakistan. Eller inte.

Klockan 22:34 lämnade jag bordet för att leka dj. Det var populärt. Girls just wanna have fun gick på repeat och Ain´t no mountain high enough likaså.

Klockan 23:40 åt jag efterrätten ståendes i köket tillsammans med Citty Olsson, Alex Erwik, Fredrika Johnson, Tobias Skått, Robert Pihl, Bim Görling och Fredrikas pojkvän ”Världens Finaste”.

Klockan 23:42 spillde jag ned värdens skjorta med champagne och klockan 23:45 övergick jag och Bim till vår flaska Hpnotiq.

Klockan 23:52 sprang jag tillsammans med Sandra Gjelset, Bim Görling och Jennifer Hanono upp för trappan och fram till en av de vackraste utsiktsplatserna på hela Söder. När Jan Malmsjö ringde in det nya året och fyverkerierna ramade in Stockholm i vackra färger fick jag mitt nyårshångel. Det är inget att skryta med, men tack Bim. Du kysser bra, trots en halv flaska Hpnotiq.

Festen fortsatte i Roberts vardagsrum och jag bestämde tillsammans med göteborgsbloggaren Kimiya Faghih att det får bli en sväng till hennes stad i februari. Då jävlar.

Klockan 01:30 kände vi att Village kallade och klockan 01:56 lämnade vi Mariatorget.

Village (02:15 – 03:33)

Jag är inte så hardcore som jag vill ge sken av så jag börjar med ett erkännande; den silverfärgade hatten jag hade i trappan var inte min. Och jag hade inte stulit den. Jag lånade den och erbjöd till och med fyllot pengar som tack för lånet.

Nedervåningen var full av nyårsfirande människor. Det var fullt av smokingar, glittrande klänningar och ett hav av champagneglas. Musiken var fantastisk och mitt humör var på topp.

Alex Talaeé sa att han knappt kände igen mig när jag slängde mig runt halsen på honom.

Jag vet inte hur jag ska tolka det. Vi håller det öppet. Talaeé kände åtminstone igen sin vän Jonas Lichter som fick hålla honom och Lole Flodqvist sällskap i dj-båset.

Johan Wallin utmanade mig i sten, sax, påse och han förlorade givetvis. Jag glömde berätta att jag var lagkapten när jag spelade knattefotboll och då blev det många omgångar sten, sax, påse.

Om Camilla Jacobsen är duktig på sten, sax, påse vet jag inte. Men hon posade vant för kameran åtminstone. Och det är mer än vad jag själv klarar av. Det togs över tvåhundra bilder och jag hittar inte en enda som jag tittar in i kameran och är söt på. Men roligt hade jag. Och det är viktigare.

Klockan 03:09 var jag ensam. Glad och ensam. Vid baren hittade jag ett par nya vänner och ett par minuter senare hade mina finest-vänner hittat mig. Klockan 03:33 tog jag ett kort på mig själv utanför Village och jag antar att det var i samband med att vi skulle till Solidaritet.

Foto: Robin Hultman

(Fortsättning på nästa sida)

Solidaritet (03:40 – 05:00)

Pierre Jarnbrink välkomnade oss och önskade mig ett gott nytt år med en stor kram. Halsduken hade åkt av och det fick mig att stanna till för en sekund. Men Pierre gav mig en knuff i ryggen och då förstod jag att den snart är tillbaka. (Ikväll kanske?)

Marcus Nordenson hade, för min skull, tagit på sig smoking och gav mig komplimanger för min klänning. Han påminde mig även om att AN21 och Sebbe Jak spelade på utegården. Och de gjorde verkligen en grym spelning. Trots att vi hade hållit igång i så många timmar lyckades killarna ge oss ny energi till att festa fram tills lamporna tändes och musiken tystnade.

På nedervåningen hade hela gänget samlats och där hittade jag även Elina Hasslund, Cristian Malm, Erik Rehbach, Micke Trygg och Malin Albertsson. De hade ätit middag hemma hos Malin och Micke för att sedan bege sig till Solidaritet.

Mille Yousefali kom fram och viskade något som för mig var svårt att förstå och Mathias Kalleryd stod bredvid och skrattade. Jag gav pojkarna varsin puss och fortsatte vidare.

Är det nyår så ska man dansa. Och om vi dansade. Bland alla drinkar, shots och glas med champagne hittade vi en liten hylla att stå och dansa på.

Sandra trillade ned ett par gånger men jag som har små fötter kunde hålla balansen och stå stabilt hela kvällen. Nu behöver jag inte dansa mer i år.

Jag skulle så gärna vilja att ni alla fick vara med oss på nyårsafton. För det var så jävla roligt. Vi skrattade, skålade, kramades, skämtade och skojade oss igenom hela kvällen. Jag är så otroligt tacksam över att få ha så underbara människor runt mig och att nyår äntligen har fått bli förknippat med det som är meningen – något fantastiskt roligt. Tack Solidaritet och alla andra inblandade.

Kvällens:

Par – Antoine Josefsson och Sebbe Jak. Ni satte pricken över i:et. Tack!
Frågetecken – Hur blir det kommande året? Och vem orkar oroa sig?
Självklarhet – Jag borde ha förstått att kvällen inte kunnat bli annat än lyckad med så märkliga och fantastiska personligheter.
Citat – ”Fan, järn ska drickas i grupp. Är det någon som vill ha?” Jag hade svårt att dela med mig…
Snyggaste – Alla killar med fluga, känn er träffade.
Överraskning – De 200 bilder som dök upp från kvällen.
Prestation – Hur många Cosmopolitan drack Pihl egentligen?
Fundering – Varför stod vi i flera minuter och pratade om Fredrika Johnsons bröst?

Jag hoppas att ni alla får ett fantastiskt 2009 och att vi snart ses ute i vimlet. /

www.finest.se/HannahZingmark