Vi blev något förvånade över att bli inbjudna till Anders Forssbergs och Fredrika Johnsons cocktailparty. Eller Hannah åtminstone. Efter den nu rätt kända balkongincidenten trodde vi inte att hon skulle få komma hem till Anders fler gånger. Men han verkade ha glömt det hela och välkomnade oss med öppna armar. Fast han påpekade i och för sig några gånger att det stod en askkopp på balkongen så att grannen under skulle slippa fler fimpar på sitt balkonggolv.
Vid nio-tiden slog vi på MTV Chours för att titta på Fredrika. Även Vincent Pontare och Alex Moreno medverkade i programmet. När det var slut och vi hade tröttnat på en hungrig Ellen Franzén beställdes det pizza till hela gänget. Det kändes ganska annorlunda att äta pizza innan utgång, istället för efteråt – men gott var det.
Anders har nog en av Stockholms mest inbjudande soffor, där hängde vi nästan hela kvällen och soffan döptes till ”bakissoffan”. Alla i bakissoffan har dessutom lovat att börja blogga på Finest efter en liten blogglektion, som självklart Hannah, Sandra och Ellen höll i.
Vid elva-tiden hade alla i soffan vaknat till liv och Anders satte igång sitt Nintendo Wii. Det blev en turnering i boxning och en i tennis. Vinnarna blev, enligt oss, Åsa Pettersson från Diesel och Pia Cossa från Top Model Sthlm
Klockan blev tolv och Fredrika tyckte att vi skulle gå till Olssons video. En rask promenad senare infann vi oss vid baren. Det var första gången som vi besökte Olssons och det var faktiskt ett riktigt coolt ställe med en skön mix av människor. Att Patrik Skogsfors aka George Truly och Lill David spelade grym musik gjorde inte stället sämre.
Efter att vi hade druckit en av de godaste drinkarna som vi någonsin smakat bestämde vi oss för att leta reda på den omtalade dansstången och plötsligt stod vi och fjantade oss med stången. Det var riktigt kul, tills vi upptäckte att det var en kille som tog kort på oss. Om du läser det här, radera genast bilderna! Tack.
Vi ville hinna med Café Opera och Solidaritet innan stängning så vi sa hej då till alla singlar från cocktailpartyt och värdparet för att bege oss mot Cafét.
Innan hade vi inte tänkt på att det var löning, men när vi såg kön slog det oss. Det var alltså till att vässa armbågarna eller krypa mellan benen på folk om vi skulle lyckas ta oss fram till repet. Vi valde det första och lyckades att ta oss in rätt smidigt. Den här lördagen välkomnades vi, eller rättare sagt Sandra, av Ville Vennberg som slängde en isbit innanför hennes linne. Då blev det fart på henne och Ville såg riktigt nöjd ut.
Bakom oss, på hyllan var det riktigt bra drag. Vi lyckades få syn på; Andreas Lindh, Elita Löfblad, Katarina Wigander, Michaela Kjellberg, Jonas Ghauri, Daniel Boudal, Abbe Ibrahim, Nisse Holm, Pernilla Lundberg, Josephine Julner, bröderna Wixtröm, David Nilsson, Oscar Arrsjö, Ellinor Adolfsson och Oskar Brewitz.
På andra sidan baren stod Caféts bartender Christian Malm, som var ledig för kvällen, tillsammans med sin söta flickvän Elina Hasslund.
Vi lyckades dessutom få syn på tre konstellationer av människor som verkar sitta ihop. Den första var den söta duon Rebecca Scheja och Madeleine Araya. Den andra var trion Mio Sallanto, Susanne Öhlander och Natti Ponsbach. Den tredje och sista var två systrar, som verkligen såg ut att ha roligt, var systrarna Forbes.
Vi glömde bort att det skulle bli vintertid och en extra timmes fest på Solidaritet så vid tjugo över två tog vi varsin isbit och slängde mot Ville. Tyvärr missade vi såklart och träffade någon annan stackare. Men Ville såg glad ut, kanske var det för att vi skulle gå? Även Philip Wadenius såg riktigt glad ut, fast det var nog tack vare några eller någon annan för vi skyndade bara förbi och satte kurs mot garderoben.
(fortsättning på nästa sida)
I dörren till Solidaritet tjatade Martin Törnros som vanligt om att Bruce Springsteen var där. Han har tydligen gått och blivit stammis. Synd att det alltid bara är Martin som ser honom. En som vi däremot lyckades se var Henrik Olsson, som påpekade att han drack Ramlösa. Vi berömde honom men när han hade berättat samma historia tre gånger och stolt visat att han drack vatten tyckte vi inte att han var lika duktig. Så vi skuttade vidare mot dansgolvet och trängdes lite framför dj:båset där Thomas Deak och Lil’ Joey spelade.
Men tyvärr orkade vi bara med en låt så vi satte fart genom folkmassan och mot baren. Tog varsin Ramlösa och dansade lite för oss själva istället.
När sista låten, ”The roof is on fire” spelades höll Solidaritet på att explodera. Folk var som tokiga och ingen kunde stå stilla. Förutom vi två då. Men vi är ju inte som andra heller. Istället valde vi att skynda oss ut innan klockan blev tre, enligt oss fyra. Så att vi skulle slippa alla trängsel. Nöjda med kvällen gick vi till Max för att köpa oss lite mozarellasticks.
