För mig kvittar det om jag står på Missionskyrkans scen i Åmål eller på Börsens stora gala-scen’ – Finest.se

Diamond Dogs blogg på finest >>

Diamond Dogs firar 10 år, hur kommer detta att firas?
– Det kommer att firas med stor jubileumsshow med namnet ”A Dogslife – The first ten years” på teatern Regina på Drottninggatan 71 i Stockholm och i samband med det släpps även vår första egna låt ”A Dogslife” på singel med tillhörande musikvideo producerad av Dagny Veinberg på Dagny & Lillebror. En man vid namn Peter Bengtsson har skrivit och producerat musiken och jag har skrivit texten med assistens av Eva Nordell. Låten finns både på Spotify och Itunes så det är bara att lyssna och ladda ner! Videon som jag är mycket stolt över finns på Youtube!

Man ska ju inte förväxla er med ett svenskt band som heter Diamond Dogs (bildat i början av 90-talet). Ni startade ju lite efter dem, det har inte förekommit något bråk om namnet?
– När jag och Reine startade Diamond Dogs hade vi ingen aning om att bandet fanns och blev genuint förvånade när deras skivbolag kontaktade oss när vi redan hade jobbat ett par år. Eftersom vi hade och har patentet på namnet i Sverige så slutade det med att vi slöt ett muntligt avtal att alltid se till att ordet dragshow finns med i annonsering när vi jobbar. Tyvärr struntar ofta arrangörer i den detaljen trots att jag alltid är väldigt noga med att säga att det är ett krav. Å andra sidan så jobbar bandet och vi på helt olika fält inom nöjesbranschen så jag har svårt att tänka mig att vår publik och deras publik tar fel eller ”går fel”.

En del av firandet är ju er nya föreställning på Reginateatern. Vad kan du berätta om den?
– Föreställningen innehåller material från de tio år vi har jobbat. Både höjdpunkter och lågpunkter och vi visar även upp nummer som kanske aldrig borde ha lämnat planeringsstadiet och det är jättekul att kunna visa att vi har självdistans nog att visa den sidan också. Showen är dock mest fokuserad på material som har funkat bra på scenen och på tv, men även nytt som till exempel vårt första egna alster i musikbranschen; låten A Dogslife. Jag har fått några riktigt fina inlägg på Fcebook och även som mail där folk skriver att de hade träningsvärk i magen efter premiären eftersom de inte hade skrattat så mycket på väldigt länge. Det är ett mycket bra betyg och gör att jag sover lugnt på nätterna nu.

En dragqueen förväntas ju skämta grovt och snuskigt, du skäms aldrig lite efter en föreställning?

– Jag har nog aldrig skämts för vad jag har sagt. Snarare tvärtom; jag har skämts för det jag INTE har sagt eftersom jag ibland kan fega ur när jag får för mig att en publik ska reagera på ett speciellt sätt på vissa ord. Jag ÖNSKAR att jag var vulgärare och vågade såga k–l-a och f-t-a och liknande, men jag lämnar det till andra som är bättre på det.

Ni driver ju med en hel del kändisar i era föreställningar, händer det att folk blir sura?

– Det har faktiskt bara hänt en gång genom åren eftersom de flesta svenska kändisar vi gör parodi på är med på noterna och till och med sjunger in nya texter som jag har skrivit till deras hits för att vi sedan ska kunna driva med dem. De flesta säger till och med ”skriv något riktigt elakt!”. Ett skivbolag ringde dock och hotade med att stämma oss eftersom de hade hört att vi gjorde parodi på en av deras artister på ett gaydisko mitt i Stockholm och dessutom hade haft fräckheten att sjunga in en ny elak text med sexuella inspelningar. De hotade med böter och stämning, men när jag upplyste dem om att sångerskan själv hade sjungit in versionen av låten till vår parodi blev det tyst i luren. Vi löste det genom att sjunga in en ny text på låten med samma sångerska, men i en mildare variant eftersom originalversionen var väldigt oanständig. Ordet ”pulla” var med i refrängen och när jag lyssnar på den idag så förstår jag reaktionen från skivbolaget. Vår snuskiga version av låten kan bli en raritet en dag så jag håller hårt fast vid den. Åtminstone ett tag till…

Vilken svensk kvinna tycker du är så kul att imitera att du ibland gör det även off stage eller på fyllan?

– Arja Saijonmaa! Jag älskar henne! Hon är dessutom en vän så jag har nära till hands när jag vill studera henne. De parodier Arja har spelat in till oss visar vilken otrolig självdistans hon har och hur mycket hon tycker om att bjuda på sig själv även om hon kan framstå som en bestämd och principfast person när hon figurerar i offentliga sammanhang. Hon är en av de mest världsvana och samtidigt mest avslappnade människor jag har träffat. Faktum är att de flesta säger att det är henne jag är mest lik på scenen och det har nog att göra med att jag verkligen älskar att göra den karaktären. Parodin på Shirley Clamp där Shirley har sjungit in ny text på sn schlagerhit ”Att älska dig” som i vår version blev ”Att föda dig” eftersom hon har fått barn är nog den populäraste parodin och det blir alltid jubel i busken när jag gör den även om jag kanske inte gör den på fyllan i det privata!

Det ni har mellan benen är ju kanske inte vad en trosa är byggd för. Har det hänt några olyckor på scen? T.ex att…hm…saker ramlat ut?

– Jag vet inte vilken typ av trosor du har provat Alex, men jag har aldrig haft några problem eller olyckor…

Om Diamond Dogs fick värva valfri känd heterokarl att ta plats i er ensemble, vem väljer ni?

– Leif Pagrotsky!

Många kan nog blanda ihop dragqueens och transsexuella. Hur ofta möts ni av fördomar om att ni är män som känner sig födda i fel kroppar men inte tagit klivet än?

– Ofta. Jag kan förstå att många känner sig mer hotade av människor som har fötts med fel kön än av en dragshowartist eftersom allt som är främmande är skrämmande. Det ligger i vår natur att undvika eller håna det som skrämmer oss och jag försöker tänka så när det händer. Många har svårt att skilja på de två kategorierna och jag har till och med slutat kalla mig och kollegorna för transor eftersom det så lätt missförstås. Vi säger helt enkelt dragshowartister eller ”drugor” vilket är ett fult ord och kanske inte borde användas, men det är iallafall en förkortning av ”dragshowartist”. Till och med folk i nöjesbranschen som är vana med alla möjliga märkliga karaktärer i alla sammanhang ställer frågan ibland eftersom jag ofta går på premiärer och andra typer av evenemang som tjej i PR-syfte. För mig handlar det mer om att synas och ha kul på samma gång än något annat. Att kombinera arbete och nöje måste vara det ultimata sättet att interagera. Jag vill också säga att jag inte tycker det är något negativt om någon nu tror att jag är transsexuell, men det kan kännas tråkigt ibland när folk inte förstår att det är mitt arbete och inte en livsstil.

Och hur ofta blir ni raggade på av straighta karlar som inte har en aning om att ni är drugor?

– Det händer både då och då, framför allt när jag sitter ner och håller tyst. Reser jag på mig är jag med klackar för lång för att vara övertygande som tjej och rösten är ju så klart mörkare än genomsnittstjejens. Det hände senast på Anna Benssons releaseparty på Anglais. Två killar som turistade i stan började prata med min killkompis och efter en kvart förstod jag att de trodde att jag var tjej eftertsom ingen av dem tilltalade mig över huvd taget. I sådana situationer kan jag verkligen sätta mig in i hur det måste vara att vara kvinna i en grupp män och bli behandlad som kvinnor ofta blir behandlade av män = ignorerade. Den gången var det riktigt roligt att resa på sig i full längd och säga med dov röst; Ska vi gå hem nu, Jonas. Jag är så vansinnigt trött i fötterna.

Många drugor jag känner berättar om att de ofta möts av nyfikna heterokillar som kan tänka sig att kasta sig i säng med en druga men som i övrigt inte anser sig vara varken bi eller bög, analys på det?

– Det visar väl att alla har en sida som de vill utforska, men att det handlar om var man kommer ifrån hur mycket man vågar bejaka den. Både geografiskt och socialt. Det kan vara kul om personen är respektfull och då kan man driva lite fram och tillbaka med situationen, men den kategorin som kladdar och pratar snusk tycker jag ska krypa ner under den sten han kröp fram ifrån.

Christer Lindarw har ju berättat i media om hur han fått skamliga förslag av straighta kända karlar genom åren. Om Diamond Dogs skulle skriva en kiss-and-tell-bok, vilka har anledningar att oroa sig?

– Eftersom jag aldrig skvallrar, åtminstone inte utan att skicka en faktura först, så får den informationen förmodligen vänta till memoarerna som kommer i samband med 20-årsjubiléet! Det finns några HÄRLIGA stories…

Det finns ju också ett casinospel som heter Diamond Dogs, kan det kännas lite billigt att höra nån säga, jag stoppade en femma i diamond dogs och fick vinst direkt?

– Absolut inte. Stoppa gärna en femma i mig så får vi se vad som händer.

Det är ju inte alltid uppskattat av kvinnor att det finns män i kvinnokläder som både behärskar klackarna bättre och slåss om heterokarlarnas uppmärksamhet. Har du några draman mellan ‘kvinna’och kvinna som du minns särskilt?

– Många. I flera sammanhang märker jag direkt om det är en tjej som inte gillar mig. Den kategorin lyckas alltid vara i närheten och ska alltid ställa konstiga och kaxiga frågor som jag alltid svarar väldigt artigt och trevligt på för att visa att käringen kan slappna av och att jag inte är farlig. En kollega fick en hel drink hälld i klänningen en gång, men jag har varit ganska förskonad eftersom jag är bra på att ge svar på tal.

Jag är ju intelligent och förstår att ni jobbar med underhållning och att det faktum att ni gör det i kvinnokläder är sekundärt. Men vad är det som gör att just dragshow som underhållningsform är så roligt att arbeta med?

– För mig är det en kombination av passionen för att stå på scenen och passionen för kläder och design och en massa olika kreativa projekt som till exempel foto och film som jag får syssla med i samband med Diamond Dogs och nu senast även musik i och med att A Dogslife kom till. Jag hade förmodligen aldrig fått chansen att göra detta om jag hade jobbat i en butik någonstans och jag hade säkert varit djupt frustrerad över att inte kunna leva ut det kreativa i mig. Jag jobbar ju mycket med PR-frågor också eftersom det är jag som sköter hela PR-apparaten och synligheten runt gruppen. Dragshow öppnar många dörrar och ger mig möjligheter att göra en massa saker som jag är nyfiken på och jag hoppas att jag aldrig slutar vara nyfiken.

Ni har ju vunnit årets drag på Qx-galan ett flertal år. Betyder det extra mycket att få gayvärldens ‘kvitto’ på framgång?

– För mig är det lika mycket värt med erkännande oavsett var det kommer ifrån! Gayvärldens godkännande är viktigt eftersom vi figurerar mycket där och så länge publiken gillar oss så har vi förhoppningsvis jobb. Ute i den stora världen, som jag brukar säga, är det svårare att nå ut eftersom den världen är uppdelad i så otroligt många små världar och nätverk du måste nå för att få en bra chans att synas och bli bedömd och den är inte alls så hårt koncentrerad till vissa sammanhang som i gayvärlden.

I år tävlade ni bl.a mot Gretchen som är en annan finestbloggare. Hon är ju en relativt färsk druga. Är det en farlig utmanare?

– Alex! Fy! Gretchen har jobbat i många år! Bland annat i en fantastisk grupp som jag älskade och som hette Drag On line! De till och med släppte en egen cd-singel som jag har i skivsamlingen. Då hette hon Anna-Greta. Jag ser inte Gretchen eller någon annan som utmanare eftersom vi alla i i branschen jobbar på olika sätt och ofta i helt olika sammanhang. Vi är för få som jobbar professionellt med drag för att det ska kunna uppstå någon riktig konkurrens.

Christer Lindarw måste ju ha en eloge för att han och After Dark gjort dragshowen folkkär. Hur mycket har after dark egentligen betytt för svensk dragshow?

– Förmodligen allt. Jag tror inte att jag hade jobbat med dragshow idag om det inte hade varit för Christer och Lasse Flinckman. När jag såg dem första gången på tv insåg jag att man faktiskt kan bli artist även om inte kan sjunga eller dansa ”på riktigt”. Med hjälp av snygga kläder, ett snyggt ansikte och jävligt mycket självdistans kan man komma långt och artisteri kan lysa på så många olika sätt när man står på scenen. Alla kollegor driver jämt med mig för att jag inte kan dansa och det stämmer att jag har svårt att lära mig och komma ihåg koreografi, men faktum är att publiken oftast inte märker att jag är väldigt stillastående i de flesta nummer för att jag har lärt mig använda armarna och ansiktet för att dölja det faktumet. Det var faktiskt vår koreograf Benjamin Brandt som sa det härom dagen och det kändes skönt!

När ni showar ute i landet, hur märker ni skillnad på responsen där jämfört med i storstan?

– Skillnaden på publiken i Stockholm och till exempel Piteå är att människor har öppnare sinnen där uppe och inte är ett dugg blasé som vissa delar av Stockholmarna kan vara. De är skitglada när vi kommer till stan och tycker det är toppen när plymtanterna hoppar upp på scenen på fotbollsbaren eller i Missionskyrkan. För mig kvittar det om jag står på Missionskyrkans scen i Åmål eller på Börsens stora gala-scen bara folk är glada att se mig och visar det.

Dragshow är ju alltid glädjefyllt och görs alltid med stor humor. Men emellanåt så ägnar ni er åt allvar också. Ni har ju varje år en gala till förmån för World Aids Day. Hur kommer det sig att ni är så engagerade i frågan?

– Den blivande stiftelsen World Aids Day Galan kom till 2007 när jag satt och pratade med en hivpositiv kompis om hiv och aids i Sverige och vi var rörande överens om att när hiv nämndes i media i Sverige så var det alltid med skandalrubriker som ”Hivmannen flyr Sverige” och ”1000 svenskar är hivpositiva men vet inte om det”. Jag bestämde på stående fot att jag skulle göra något för att försöka påverka att samtalet fördes in på något bra som till exempel att belysa problematiken med medicineringen, människorna som döljer sig i statistiken, alla hjältar som jobbar runtom o landet med hiv-frågor och även lyfta fram de människor som faktiskt har dött i aids i Sverige. Med hjälp av galan och alla artister och andra volontärer tror jag att vi har lyckats sätta lite mer ljus på ämnet med hjälp av lite kärlek och engagemang istället för skandaler och ångestframkallande skriverier. Den fjärde galan i ordningen går av stapeln på World Aids Day 1/12 i år och allt överskott går till stiftelsen och ur stiftelsen skänks sedan pengar till personer och organisationer som engagerar sig i hiv och aids i Sverige.

Diamond Dogs omger sig ju med idel kända kvinnor, Shirley Clamp, Lili och Susie, Babben Larsson och Lill Marit Bugge för att nämna några. Samlar ni på kända kvinnor?

– Ja! Du skulle bara se mitt vaxkabinett!

Diamond Dogs blogg på finest >>

Starta en blogg och tjäna pengar på Finest!

Registrera dig idag på Finest – Sveriges största bloggnätverk. Skapa och skräddarsy din egen blogg som du tjänar pengar på, att bli medlem och blogga på Finest är gratis!
Jan 2025
Mo
Tu
We
Th
Fr
Sa
Su
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31