Ni är som sagt det första utländska band som blivit inbjudna att spela på The Real Radioshow på Times Square, hur kändes det när ni fick det beskedet?
– Det finns ju väldigt många svenska bra band så klart att det känns stort. Det är ännu lite oklart exakt hur det gick till, men vad jag förstått har vår musik börjat få fäste i USA via nätet och vår bokare fick kontakt med radioshowen som gick igång och bjöd genast in oss när de fick veta att vi skulle komma till New York.
För de som inte hört er musik, hur skulle du beskriva den?
– Eftersom vi är artister och musiker och inte musikjournalister är det lite svårt att ”kliva ur sig själv” och sätta namn på det. Men om jag ska ge det ett försök så är det bombastisk och känslofylld elektronisk musik med inslag av den energi man förknippar med goth och rock. Vi har banat väg för en ny genre som i musikkretsar nu börjat benämnas som ”pop noir”. Det får ju onekligen ses som ett slags erkännande.
Ni släppte ert debutalbum 2004, hur har livet förändrats sedan dess?
– Vi fick genast stort genomslag inom synt- och alternativscenen och nominerades till flera musikpriser i de kretsarna. Vi vann bland annat priset som ”Årets Nykomling” på Scandinavian Alternative Music Awards.
Kort därefter släpptes vår debutskiva ”Tenant” på licens i Polen, Ryssland och Ukraina, och vi har i stort sett turnérat i hela Österuropa och Balkan sedan dess. Jag har svårt att se att något annat band har turnérat så mycket som vi har gjort där. 2008 släppte vi vårt andra album ”Kino International” och vi märkte genast att vi började få fans i stort sett över hela världen. Parallellt med detta har vi sedan ett par år tillbaka jobbat på den kommande skivan ”Evolver” som släpps under 2011.
Hur ser en vanlig vecka ut i LOWE’s liv?
– När vi inte repar, sitter i studion eller är ute och turnérar driver vi det egna skivbolaget Megahype där vi förutom Lowe bl.a jobbar med artister som The Mobile Homes (som Sami Sirviö från Kent numera är medlem i) Rupesh Cartel och Stum. Både jag och Rickard jobbar också som grafiska formgivare och jag regisserar även musik videos och det börjar ta fart på riktigt. Tobias jobbar även som producent och ljudtekniker för andra band.
Beskriv känslan av att stå på scen.
– På scen är vi väldigt orädda och vår musik är en stor trygghet. Vi har spelat så pass mycket live att vi har blivit väldigt bra på att få kontakt med och engagera publiken och vi hänger oss fullständigt till att leverera den så intensivt, nära och äkta vi kan. Personligen känner jag mig som en slags erövrare på scenen med ett ansvar att sprida vår musik och vårt ”budskap” till så många det bara är möjligt. Det brukar hänga kvar även någon timme efter att vi har gått av scenen, men sen förvandlas jag oftast till en hyfsat vanlig kille igen.
Vem var största förebilden/Idolen när du var liten?
– I riktigt tidig ålder var jag väldigt imponerad av Elvis, men när man började få ett lite större grepp om musik så blev Martin Gore från Depeche Mode en husgud låtskrivarmässigt. Storst intryck har jag nog ända tagit av Wayne Hussey från The Mission.
Och vem är största förebilden idag?
– Den största förebilden är nog den artist jag vet att jag kommer att kunna fulländas till, en vacker dag. Sug på den!
Foto: Jan Gustavsson
