Intervju: Hoffmaestro & Chraa – Finest.se
Äntligen släpper Hoffmaestro och Chraa sitt första fullängds album ”the storm”. En platta med ett lajvigt sound som direkt för tankarna till fest och hålligång. Trots att bandet hittills endast släppt två EP:s har det 11 man starka Hoffmaestro och Chraa under de senare åren varit ett av sveriges mest omtalade liveband. Med sin beryktade liveakt har de ständigt dragit fulla hus och fått dansgolv att gunga land och rike runt. Hoffmaestro och chraa nådde första gången ut till den breda publiken via kritikerrosade långfilmen ‘Stockholm boogie’ där de stod för soundtracket, bandmedlemmarna John och Karl Uno Lindgren för regin och Jens ”Hoffmaestro” Malmlöf spelade en av huvudrollerna som Hoffe. Manuset skrev de tillsammans och för närvarande skrivs det på en ny långfilm med tillhörande soundtrack. På senare år har de dessutom fått lite extra tillökning av blåsaren Kristian Harborg på saxofon som de andra beskriver som en ‘vibbig kis med tryck i luren’ Finest mötte upp bandet och tog ett snack med två av bandmedlemmarna – Jensa och Kristian som berättade om plattan, idol, groupies och varför melodifestivalen inte är rätt väg för ett band som Hoffmaestro & Chraa.
(intervjun fortsätter på nästa sida)
Grattis till er första platta, för de som inte känner till er, hur skulle ni beskriva er musik?
Jensa: Vi brukar kalla det ”Karate boogie”, glad och peppande festmusik, perfekt förfestmusik. Mycket instrument, energi och bra party.
Kristian: …med risk för tidig peak. Vi kör på ordentligt tidigt och slocknar tidigt.
Ert debutalbum har ni döpt till ‘The Storm’, varför det namnet?
Jensa: För att det är en ‘stormig platta’ och titelspåret heter just ‘The Storm’. Den som sjunger sitter i en bilkö och blir träffad rätt i nyllet av en storm. Vi hoppas verkligen att den som lyssnar kommer att känna det.
Om Hoffmaestro & Chraa vore en stad, vilken stad skulle det vara?
Kristian: New Orleans, en riktigt stor folkfest. Som skevar…
Har ni många groupies?
Jensa: Vi har faktiskt det även om vi fortfarande är större i stockholm än ute i landet. Vi hoppas naturligtvis att kunna utvidga till en skara groupies som är lite mer world wide, kanske få in några eskimåer, aboriginer och kanske nåt djur…
(forts.nästa sida)
(skratt) Om det är önskelistan, hur skulle du beskriva era befintliga groupies?
Jensa: Det varierar faktiskt. Vi har allt från lite frisläppta popsnörentjejer till indiepopare .Och märkligt nog, ganska många med en sorts överklasslook alá stureplan…
Kristian: Naturligtvis pratar vi hellre om fans än om groupies.
Jensa: Men vi älskar våra grouipes, några har älskat med dem.
(Här någonstans blir Jensa censurerad av de andra och vi byter ämne)
Vem är det i bandet som styr och ställer och står för ordningen?
Jensa: Nu har vi en manager som gör det, från allra första början var det väl jag men det funkade inget vidare…
Kristian: Vi vill helst slippa att ha någon bland oss som ska peka med hela handen.
Jensa: Exakt, det är demokrati som gäller i vårt lilla gäng, de som inte gör som majoriteten blir utmobbade, det är alltid någon som sitter och bölar i ett hörn. Någon med darrande underläpp som inte fick sin vilja fram…(skratt)
Förutom er två och tvillingarna så brukar ni ju vara en hel del på scenen samtidigt. Hur många har ni varit som mest?
Jensa: Typ 11 personer + dansare. Så tretton som mest.
Kristian: Som regel brukar vi alltid vara 11 personer på scen.
forts.nästa sida)
Vad händer i kalendern framöver?
Jensa: Den 15 februari ska vi försöka sätta nytt rekord på Debaser Medis. Det kommer att bli en grym spelning med material från plattan och massor med damer som kan röra på sina grejer. Framförallt är vi sjukt stolta över att ha med oss Thomas Gylling & the Mosquito DJ Crew. De kommer se till att festen varar hela natten. Sen är det vidare till Storan i Göteborg den 23 feb.
Kristian: Det kommer att bli väldigt visuellt, måste nästan upplevas…
Jensa: Extra allt skulle man kunna säga.
Ni verkar ha en sorts fetisch för indianprylar, fjädrar och sånt…
Kristian: Fetisch vet jag inte, vi vill nog helst kalla det en fablesse.
Jensa: Inspirationen kommer från Mardi Gras i New Orleans. Det är inte det att vi försöker sno någons kulturarv eller så, vi är något helt annat. Vi brukar kalla oss Mardi Chraa, lite mer en technoindian med en asa-twist…
Bilden – Jensa den frispråkige.
(forts.nästa sida)
Ni som faktiskt kämpat rätt hårt – och länge för att föra fram er musik, vad tycker ni om Idol? Är det en jävla snålskjuts in i branschen?
Kristian: Klart det är, men samtidigt är det bara en snålskjuts som kan ta dig så långt.
Jensa: Det finns ju olika sidor, det är ju en bra väg för att kunna bli artist snabbt. Men om du vill göra musik du verkligen tror på måste du nog gå den långa vägen. Men jag erkänner att jag själv tittar ibland. Jag brukar alltid heja på ‘jonet’…han den där som liksom är utanför.
Och till ytterligare en slags språngbräda – melodifestivalen. Är det något ni skulle kunna ställa upp i?
Kristian: Nej, det är inget för oss. Inte vår grej.
Jensa: Det är inte så att vi ser ner på det, men jag tror inte att folk skulle haja vår grej. Med alla pärlhalsband så tror jag att vi mest skulle framstå som Village people 2 eller nåt…
Lyssna på Hoffmeastro & Chraa!
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
