Doldisen Fredrik Hiller snodde en roll i filmen Beowulf framför näsan på Persbrandt och lite tyngre grabbar. Drygt två år senare kan man väl säga att det har lossnat ordentligt för killen som först började på Handels, var med i studentspex och hoppade av en säker framtid för en där det är rätt många om benet. Finest bestämde träff med Hollwoodstjärnan Fredrik Hiller och pratade om hur det är att spela in film i Hollywood, hur han träffade sin fru och om den dröm han har haft i 17 år…
Namn: Fredrik Hiller.
Yrke: Skådespelare och regissör.
Ålder: 37
Familj: Fru och sonen Leo, 3.
Bor: Sigtuna.
Aktuell: Hollywooddebuterar i filmen ”Beowulf”, som hade premiär den 30 november i Sverige. Ger också röst åt figurer i ”Shrek den tredje” och medverkar i TV 4-serien ”Labyrint”.
(forts.nästa sida)
Hur kom det sig att du fick rollen i Beowulf?
Egentligen var det en kompis som berättade att han skulle provfilma och berättade för mig att de skulle hålla audition i Sverige eftersom handlingen utspelar sig här. Då kände jag att den här filmen måste jag provfilma för. När jag ringde rollbesättaren så var han inte så sugen från början. Han sa att ‘jag provfilmar Persbrandt och de lite tyngre grabbarna, men om du tror du har någon chans så får du väl försöka’. Efter att jag provfilmat en gång ringde rollbesättaren och berättade att han låg i badet och att han hade en dålig och en bra nyhet. Han sa att den dåliga var att det bara var en de ville se mer av och att den bra var att det var jag (skratt) Därefter åkte jag till Dorchester i London och där gick det ju tydligen inte så illa. Men det var nervöst att provfilma för regissören Robert Zemeckis (”Tillbaka till framtiden”, ”Forrest Gump”) himself.
Hur var det att spela in filmen, det här är ju en rätt ny filmteknik…
Alla vi skådespelare är ju med i filmen på riktigt, men är applicerade i en digital miljö. Jag fick flyga över till LA och Calver city studios, samma studio där ‘Borta med vinden’ faktiskt spelades in. Bara att scanna in oss skådespelare tog en hel dag. Jag fick göra en massa poser och som fångades upp av en infraröd kamera. På mig hade jag något som liknade en groddräkt med ping pong-bollar på lederna och kulor i ansiktet och en platshjälm på huvudet. Det kändes som att vara med i en Mission impossible-film…(skratt) (forts.nästa sida)
Hur är det att göra film i Hollywood?
Jag hade ju hört att Hollywood skulle vara jäkligt hårt men jag tycker nog att det var raka motsatsen. Det finns mycket negativt att säga om USA men de är världsbäst på generositet. De jobbar hårt men har distans till det här med att göra film. De går in med inställningen att de gör en film som publiken förhoppningsvis ska gilla. ‘At the end of the dat, its just another stupid movie’. Det är inte lika pretentiöst som här utan en skön och bra stämning.
Både Anthony Hopkins och Angelina Jolie medverkar i filmen, fick du träffa dem?
Tyvärr inte. När jag var och spelade in fick jag syn på ett dockhuvud som användes för inspelningen som var exceptionellt vackert och kom fram till att det måste vara Angelinas. Bredvid stod ett annat huvud som jag kände igen och insåg snart att det var mitt. (skratt) Så det var det närmaste jag kom Jolie. Hopkins är en stor idol så jag måste erkänna att jag var lite besviken att jag inte fick träffa just honom.
Nu jobbar du för fullt med en egen film här i Sverige. Berätta!
Det stämmer. Jag hoppas att det ska bli den läskigaste film som gjorts i Sverige. Den heter psalm 21 och jag har fått ihop en helt fantastisk ensemble med bl.a JOnas Malmsjö, Görel Crona och Julia Dufvenius. Men jag kommer inte att vara med som skådespelare utan kommer regissera filmen. (forts.nästa sida)
Det är verkligen mitt drömprojekt och hela arvodet från Beowolf går in i den här filmen. Och eftersom jag började skriva manuset redan 1990 så kan man väl säga att det är mitt hjärteprojekt. En dröm jag haft i 17 år. Den handlar om en sthlmspräst, Henrik, vars pappa blir mördad i hans ensliga lilla hemby. Han åker dit för att ta reda på vad som hänt och råkar öppna dörren till ‘andra sidan’. En läskig film men inte enda blodsdroppe utan mer åt det psykologiska hållet.
Jag har hört att du har mediala förmågor? Stämmer det?
Nej, inte mediala förmågor direkt, men jag har träffat energi från andra sidan.
Energi från andra sidan?
Spöken alltså. ‘I see dead people…all the time’ (skratt) Nej, så är det inte. Men ibland så kommer jag i kontakt med det.
Har du alltid haft den förmågan?
Nej, fram tills 22 så var jag inte det minsta vidskeplig och kunde verkligen inte förstå det alls. Men sen hade jag en väldigt spännande upplevelse som förändrade mig helt och hållet. Nu vet jag att det finns fler dimensioner av vår verklighet. Vi är inte bara köttstycken utan också andliga förmågor.
(forts.nästa sida)
Var det alltid film du ville hålla på med?
Jag har alltid älskat film och minns att jag var och såg ‘släpp fångarna loss – det är vår’ och att jag ställde mig upp i salongen och skrek; ‘Nej, det får inte vara slut’. Min son är likadan och sätter sig och kollar på film det första han gör när han kommer hem från skolan. Så intresset för film har alltid funnits där, men jag bestämde mig ganska sent för att det var det jag skulle jobba med. Först började jag på Handels och det var när jag var med i ett studentspex som poletten trillade ner och jag bestämde mig för att hoppa av.
Hur reagerade din familj?
Det var kanske inte så populärt att jag gav upp en trygg framtid för ett yrke som detta. Jag var också den första i min släkt som ägnat mig åt något kreativt..
Vilken typ av regissör är du, han som har en redan klar bild av hur filmen ska se ut, eller den mer lyhörda typen?
Jag ser nog till att vi först tar reda på vad filmen handlar om och sen släpper man skådespelarna ut på grönbete. Man bygger en hage och låter sen ‘fåren’ springa fritt. Hur skådisarna gör det är upp till dem. För mig handlar regi om att låta processen ha sin gång.
(forts.nästa sida)
Vad tycker du om svensk film generellt?
Tyvärr så slår danskarna oss på fingrarna där. PÅ många sätt. Svensk film lider också av högstadiproblematik vilket kan vara en del av problemet. Det handlar så mycket om vad som är rätt och vad som är fel, det är rätt förutsägbart, saknar oftast överraskningar och vändpunkter. Vi gör en film om traficking som har budskapet att människosmuggling är fel. Ja det är klart att det är fel. Det finns liksom inget dilemma i den frågeställningen. Ta till exempel en film som Titanic. Ska hon lämna sin älskade där i vattnet eller ska hon dö med honom? Amerikanerna är jättebra på att göra filmer med svåra frågeställningar och det är först då det blir intressant. Är det för enkelt så händer det inget med mig som publik. Och det saknas också riktigt bra manus här i Sverige vilket jag tror beror på att det tog lång tid innan vi ens började belöna manusförfattare. Så vi ligger efter där.
Du är ju lyckligt gift sedan många år, berätta hur du och din fru träffades!
Det började på ett seminarium i Malmö där jag såg en tjej längst bak i salen och tänkte att ‘det där måste vara den perfekt kvinnan’ och tänkte inte mer på det förrän hon plötsligt dök upp i dörren på mitt studentrum samma höst. Då bodde jag med min dåvarande tjej så det var inte riktigt läge att be om hennes nummer. Sen gick det en tid och jag springer på henne utanför Dramatens sceningång på väg till SATS. Då tänkte jag; ‘det här kan inte vara en slump…’ och tog mod till mig och bjöd henne på en Strindbergsfestival. Och på den vägen är det.
