Intervju: Iva går sin egen väg – Finest.se
Namn: Iva
Ålder: 31
Civilstånd: Tillsammans med musikern Martin Karlegård
Bor: Ingarö
Aktuell med: Sitt andra album Ivolution
Länkar: www.ivasound.com
Du är egentligen född och uppvuxen i USA, hur hamnade du här?
Jag har en faster i sverige, det var så jag först kom i kontakt med landet. Jag ansökte om ett stipendium för att studera musik i sverige. Fick stipendium, flyttade hit och blev sen kvar.
Finns det någonting du saknar med ditt hemland?
Jag brukade sakna New York. Där kunde man få vad man ville vid vilken tid på dygnet man ville.
(skratt) Men jag saknar inte det längre.
Vad tycker du är det bästa med att bo här?
Jag gillar lugnet. Det är fridfullt att bo här. Var du än befinner dig så har du närhet till naturen. Människorna är genuina och generösa mot varandra.
(forts.nästa sida)
Du känns som en person som är ganska spirituell…
Jag vet inte om spirituell är rätt ord. Jag vill att alla ska ha full kontroll över sig själva, få vara så mycket sitt egna jag som möjligt. Få uttrycka sig som man vill uttrycka sig. Många av mina vänner resonerar som jag, det är människor som inte låter rädsla eller andras åsikter hämma deras rätt att få vara vad de vill vara. Detta ständiga sökandet efter det inre jaget förväxlas ofta med att man skulle vara spirituell.
Har du alltid varit resonerat så?
Jag har alltid varit målinriktad och haft ganska klart för mig vad jag vill göra av mitt liv. Sen är det klart att det har funnits andra som hellre hade sett att jag gått en annan väg. Som mina föräldrar. De ville hellre att jag skulle bli läkare, advokat eller något som garanterade mig en bra och stadig inkomst.
Hur hanterar de att du valde en annan väg? Har ni bra kontakt idag?
Idag har vi det. Men jag fick kämpa för att få dem att förstå att det här var vad jag verkligen vill göra. De hade hellre sett att jag bara hade musiken som en hobby. Jag förstår att de bara vill mitt bästa men den agenda de hade planerat för mig var inte mitt kall. Det här är mitt kall. Jag måste få göra det jag gör idag. Första gången de verkligen släppte taget om mig var när jag kom in på en riktigt bra musikskola. Då gav de upp. Inte helt. De fortsatte att försöka övertala mig till och med efter flytten till sverige. (skratt)
(forts.nästa sida)
Minns du när du insåg att det var musik du ville syssla med?
MIn första riktigt bra kontakt med musik var med The Beatles, när jag var fem. Varje fredag tog pappa hem en film till oss barn. En dag sa mamma till honom att ta med en film som också hon kunde titta på. Då kom han hem med Hard days night och jag blev som förtrollad. Pappa hade dessutom alla Beatles plattor. Jag blev helt såld. Jag tittade på filmen varje dag innan skolan under ett helt år (skratt) Jag gick till och med upp tidigare för att hinna se filmen. Så Beatles var min väg till musiken.
I låten D’ont let me get me sjunger Pink ‘La told me, you´l be a popstar, all you have to give, is everything you are’. Något som är vanligt förekommande i den här industrin. Har du stött på det på vägen?
Ja, det har jag. Jag hade ett möte på ett skivbolag när jag var yngre. Under mötet fick jag veta att de gillade mitt material men att det inte skulle gå att sälja. De föreslog en rad saker för att göra det mer säljbart. Bl.a tyckte de att jag skulle göra en duett med en annan sopran. Jag sa att jag inte ville göra det, att det inte var det sättet jag ville göra musik på. På ett sätt var det kanske bra att jag stod på mig. Jag tror inte att jag var redo för ett kontrakt då. Men min idé om hur jag vill göra musik är något som jag tack och lov sluppit att kompromissa med. Det är egentligen otroligt att jag klarat mig fram i den här branschen, att jag haft människor som tror på mig och har sponsrat det jag brinner för.
Du brinner väldigt mycket för miljöfrågor, har du någonsin funderat på att ta det steget längre? Kanske genom politik?
Jag vet inte om man skulle kunna kalla det politik men jag har en vision om att kanske få ut mitt budskap på andra sätt än bara genom min musik. Jag skulle kunna tänka mig att prata mer om det i framtiden. Möten med människor där jag får möjlighet att förmedla min syn på hur man lever ett harmoniskt liv med respekt för naturen och djuren. Jag älskar verkligen hur Oprah gör det. Nu har hon sin egen talkshow och det är väl inte riktigt vad jag tänkt mig men jag gillar formen. Hon får fram riktigt viktiga budskap kring djurens rättigheter och miljöfrågor.
(forts.nästa sida)
Något säger mig att du har vissa saker som du gör varje dag. Typ Yoga…
(skratt) Det gör jag. Jag bor ute på Ingarö med närhet till vatten och natur. I ett underbart hus som ägs av mina goda vän, musikern Anders Pålsson. Även han en man som också gått sin egen väg. I en miljö som är väldigt avslappnade i sig själv. Jag och Anders mediterar varje dag tillsammans och för det mesta gör vi det utomhus.
Vad är det bästa med att leva ditt liv?
Att jag är fri. Jag känner mig fullkomligt fri att göra vad jag vill. Varje sekund av mitt liv är ett liv i total frihet. Jag bestämmer över varenda liten sekund av mitt liv. Jag väntar inte med de saker jag vill göra. Jag tvekar aldrig. Det är det bästa med mitt liv.
Du har ett intressant hår, vad använder du för produkter?
(skratt) Intressant? Jag har ingenting i håret faktiskt. Men jag bleker det ekologiskt med jämna mellanrum.
Vad är det första du gör på morgonen?
Som jag sa så bor jag fantastiskt vackert ute på landet. Det första jag ser från min säng när jag vaknar är naturen. Jag har en otrolig utsikt och ett stort fönster. Så jag brukar ligga kvar ganska länge i sängen och bara titta ut genom fönstret. När jag klivit upp ur sängen så går jag utanför huset och ställer mig på altanen och andas in den friska luften. Det är min morgonrutin varje dag.
(forts.nästa sida)
Allt verkar vara så harmoniskt i ditt liv, har det alltid varit så?
Inte alls. Under min skoltid på Princeton levde jag ett helt annat liv. För det första var det ganska svårt att komma in och det fanns en ständig tävlingsanda i skolan som jag inte mådde bra av till slut. Jag slet som ett djur för att komma in och när jag väl var inne så fick jag slita ännu mer. Allt handlade om att vara bäst i skolan, bäst på att sjunga, bäst på idrott. Ett otroligt krävande klimat . Efter Princeton så kände jag att mitt liv måste ändras. Jag kunde inte leva under den pressen längre. Jag flyttade till New York där jag kom in på Juliard. Samtidigt tog jag ett jobb på en agentur för operaartister. Från att ha behövt ha fokus på många saker så kunde jag koncentrera mig fullt ut på musiken. Allt jag gjorde från det att jag klev upp till jag gick och la mig handlade om musik.
Du syns ibland sida vid sida med Kishti Tomita på premiär, är ni nära vänner?
Hon är min allra bästa vän. När jag klev in i hennes studio första gången så visste hon allt om mig. Hon visste exakt vem jag var och vilket uttryck jag var ute efter med min musik. Samtidigt kunde jag känna att hon var helt på det klara med vem hon var. Så det var en omedelbar kemi mellan oss som vänner. Hon har hjälpt mig enormt mycket med min utveckling och är en fantastisk och närvarande vän. Hon hjälpte mig bl.a med att bryta de mönster som inte kom från mig utan som var sådant som andra lagt på mig.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
