Du har precis släppt låten ”Sanna mina ord”, vad handlar den om?
– Den handlar på något sätt om att följa sin dröm. Petter hade redan gjort rappen tillsammans med en producent som heter Stress. Men det fattades en refräng så jag blev tillfrågad att skriva den och sjöng in den som en demo först för att presentera min idé. Det togs emot med bravur så de tog allting, inklusive mig, och så blev det en singel.
Men den handlar helt enkelt om att gå sin egen väg och tro på det man står för.
Hur ser Johnels väg ut?
– Jag tror jag fortfarande går på den vägen om jag ska vara ärlig. Och letar. Jag har inte riktigt hittat vad jag vill göra rent artistiskt. Ibland kan det vara lite ett minus att jobba inom så många olika stilar. Jag sjunger ju allt ifrån klassiskt till RnB och har till och med rappat på en del saker som har blivit släppta. Det är ganska stor skillnad på de olika musikstilarna vilket kan ställa till det lite. Idag gäller det att vara nischad på något sätt för att sikta rätt och veta vad man ska lägga sin energi på.
Hur kom musiken in i ditt liv? Var det självklart från det att du var liten?
– Ja faktiskt. Jag vet att mina föräldrar alltid sagt att jag somnade bäst till Stevie Wonders ”I just call to say I love you”. Jag hade aldrig napp som barn, men jag fick lurar som de satte på mig dom sen somnade jag. Så att jag tror väl att någonstans så har musiken alltid varit där.
– Men att ha ett intresse och sen ta det till den andra nivån hände först mellan sjuan och nian. Då stod jag på en scen för att det var en kille som blivit sjuk. Han skulle sjunga avslutningslåten som var du gamla du fria. Det var väl inte så sexigt men jag tänkte att jag tar det.
Hade du aldrig sjungit tidigare då?
– Jo, men inte offentligt på det sättet. Men jag stack hem till mitt pojkrum och övade på texten och fick så småningom ihop det. Sen körde jag den och fick stående ovationer. Den kicken och den boosten, och insikten om vilken respons jag kan få genom musiken satte verkligen igång processen för mig.
Hur var du som tonåring, vilken typ av tonåring var du?
– En ganska rebellisk måste jag säga.
Vad gjorde du uppror mot?
– Bra fråga. Jag försökte väl alltid vara annorlunda. Jag är uppvuxen i Växjö till en början, men mina föräldrar är från Stockholm. Att vara den enda färgade killen i skolan i Växjö var så annorlunda man kunde vara då. Så bara där var man en rebell för det var ju nytt för alla. Och jag var väl inte riktigt killen som ville hoppa hopprep eller spela bandy utan jag försökte liksom göra mina egna saker. Var väl alltid en liten enstöring på så sätt. Idag så förstår jag väl varför.
Du har skrivit 30 hits till olika artister men själv har du tidigare stått mest i bakgrunden. Har det varit ett medvetet val?
– Nej, det är väl inte riktigt medvetet. När jag först kom in i branschen så började jag jobba med Jörgen Elofsson, ett ganska stort namn idag och jobbar man med en sån kille är man ju alltid nummer två. Det blir ju så för störst går först helt enkelt. Men det blir ganska jobbigt efter ett tag när man är två som gör låten och man får ut ganska mycket ihop så som utgivningar till olika artister och så ser man sitt namn hamna längst någonstans. Alla måste ju börja nånstans men idag så är jag glad att jag kan visa upp saker som jag gjort helt själv.
Om du var tvungen att välja mellan att stå längst fram själv på scenen eller få fortsätta jobba med dom här stora artisterna, men i bakgrunden, vad skulle du välja?
– Oj, jag skulle vilja vara med på det här tåget så länge som möjligt, det är nog det som är viktigast för mig och få vara med i musikbranschen. Då spelar det inte så stor roll om jag skriver en låt åt någon annan eller framför den själv. Men jag vill inte ta ett steg fram till vilket pris som helst. Att man blir en, ursäkta uttrycket, idol-klassiker, upp till toppen och ner igen efter två månader.
– Det får hellre ta lite tid och att jag växer in i musikbranschen som artist. Bli gammal med det. Jag hoppas att jag inte behöver välja, utan att jag ska kunna göra båda sakerna.
Av alla människor du jobbat med, vem har gjort störst intryck på dig?
– Oj, då skulle jag nog säga Randy Jackson.
Det känns som en väldigt excentrisk person?
– Under den första resan till Los Angeles var jag på ett kontor med Simon Cowells högsta höns och satt nere i kafferummet. Då kommer Randy Jackson för att ha ett möte där så småningom och säger ”Hi man! How you doing?” och jag har ju bara sett honom på tv så jag höll ju på att skita ner mig om jag ska vara ärlig. Men sättet han pratade på och hans visioner och hur han såg på allting tyckte jag var så oerhört inspirerande. Och det kommer jag aldrig glömma, att han lämnade ett stort intryck efter det där lilla mötet. Så han är nog den musiker och låtskrivare som haft mest inverkan på mig.
Det är så många som vill jobba med musik idag, vad tror du är anledningen till att vissa lyckas och andra inte? Trots att skillnaden i talang är hårfin många gånger?
– Jag tror att talang är en väldigt liten del av framgång idag. Du måste ha ett jäkla driv, en blodad tand, en typ av revansch-känsla och aldrig ge upp. Branschen är så idag att du får 9 nej men du får också ett ja till slut. Och det är klart att nio nej gör ont, det vet man ju själv när man har lagt både pengar och ekonomi och tid framför allt på en låt. Man går upp till skivbolaget med nånting som man lagt sin själ i, presenterar den och möts av;”Nej det här är för gammalt. Hem och börja om på nytt”. Det gör ont varje gång.
– Jag är ganska personlig när jag skriver och allt kommer från hjärtat. Får man ett nej så blir man avtrubbad för stunden. Men man reser på sig igen och siktar på ett ja. Får man ett ja så kan man leva på den energin hur länge som helst och ett ja idag för en utgivning är också ett klirr i kassan, så det blir ju en sporre att få det där.
Är det bekräftelse eller pengar som sporrar dig mest?
– Det är nog mer att man får ett diplom och en klapp på axeln som ett bevis på att jag faktiskt är bra. Jag kan faktiskt det här. För det är aldrig någon som säger i musikbranschen att ”fan vad duktig du är” eller ”Bra låt, bra kämpat” utan det är nej nej nej eller yes! Och när man väl får hänga upp den där studioskivan på väggen blir det ett ”yes! I did it!”. Det är helt underbart och fantastiskt.
När kronprinsessan gifte sig fick du och Jörgen Elofsson skriva musiken till låten When You Tell The World You’re Mine som Björn Skifs och Agnes framförde, det är ju ett hedersuppdrag. Hur får man det jobbet?
– Det där är en mycket bra fråga och jag tror varken jag eller Jörgen Elofsson har ett riktigt svar på det. Men ett samtal kom i alla fall och en förfrågan om den här uppgiften.
Vad tänkte du först när du fick frågan?
– Man tror ju inte det är sant! Man tror att det är ett skämt. Man blir sådär igen; ”Där kom den där lilla Jantelagen, den lilla svensken” kommer fram där. ”Det här kan väl inte jag? Varför jag?” men det skapades magi i studion den dagen. Jag tror varken jag eller Jörgen har några minnen från den dagen, det var som ett rus att få göra det (skratt). Den största belöningen var väl att se Victoria fälla en tår i kyrkan. Då är man rätt klar. It’s a wrapp.
Första gången jag såg dig kom du till Polarpriset med Kishti Tomita. Vilken relation har ni?
– Kishti är en av anledningarna till att jag flyttade till Stockholm. Hon hittade mig på Myspace och sa att ”Du har någonting unikt, jag skulle vilja presentera dig för en kille som heter Peter Swartling”. Hon hade en ganska betydande roll i början och introducerade mig för väldigt mycket folk. Så vi är goda vänner idag. Hon har betytt väldigt mycket för mig.
Vad gör du när du inte jobbar med musik?
– Oj, jag har inget liv. Nej skämt åsido, jag tränar på SATS. Umgås med vänner och annat. Jag spelade lite golf i somras, det är väl inget som man ska skryta med. Men jag tycker det är kul. Fiske tycker jag är för jävla roligt så att det gör jag också när det ges tillfälle.
Om du fick välja en egenskap du är väldigt stolt över, vad skulle du välja då?
– Tålamod, skulle jag säga. Jag har fått stor nytta av den egenskapen. Som sagt, nio nej och ett ja. Då måste man ha is i magen.
Under din tid i musikbranschen, har du nånsin tänkt tanken, när det varit tufft, att nu ger du upp och satsar på något annat?
– Absolut! Det tuffaste var i början, innan jag fått snurr på mitt företag, jag kommer ihåg att jag jobbade samtidigt som jag skrev låtar och det var jävligt tufft. Jag kunde inte ägna den tiden som egentligen krävs för att få fram en riktigt bra låt. Och där stod jag flera gånger och tänker: ”Fan ska jag verkligen göra det här? Ska jag verkligen bli låtskrivare/artist?”. Men sen började jag få lite utgivningar överallt i världen och då ändrades det.
Vad skulle du säga om en ung kille som vill syssla med musik men som står på ruta noll, var ska man börja idag om man inte vill gå idolvägen som artist?
– Jag tror att du måste skaffa dig mycket erfarenhet på så sätt att du kanske har ett eget band, spelat på mycket bröllop eller födelsedagsfester. Att du har spelat mycket helt enkelt och på så sätt fått en känsla för vad publiken går igång på, vad man måste göra som artist för att fånga en publik. Att gå från ett lager till idolscenen har väl funkat vissa gånger men det håller inte så länge. Så börja spela. Om det så är för några kompisar.
Jag försökte få dig att blogga? Men lyckades inte så bra. Det känns inte som att du är den typen av person som är bekväm med att berätta om dig själv? Har du mycket integritet?
– Det är därifrån det kommer. På något sätt tycker jag att det är lite spännande när man inte vet allting om en person och jag tror att det är på något sätt så man skapar mystiken som behövs för att man ska kunna lyckas som artist.
– Sen finns det ju framgångsrika bloggare. Visst är det så. Men på bekostnad av att de helt drar ner byxorna på sig själva och säger ”här är jag”. Men jag tror på något sätt att det är roligare för mig om någon går förbi på stan eller när jag står på scen och folk tänker ”Undrar hur han bor? Vad kör han för bil? Vad åt han för frukost? Är han gift?
Är det du förresten? Gift?
– Nej det är jag inte! (skratt)
Det finns ju två typer av artister i Sverige, dels är det dom som har lyckats att bli extremt stora utan att offra någonting medialt som Robyn, Veonica Maggio och Petter. Och sen så har den andra avdelningen som Kikki Danielsson och Perrelli som faktiskt är så kända för att vi och media intresserar oss så mycket för deras privatliv. Och för att de själva bidrar till att ge oss en inblick. Hur kommer det sig att man lyckas ta sig dit som Robyn, Petter och Maggio utan det där mediala bruset som finns kring typiska ‘kändisar’?
– De har ju någonting unikt och behöver ingen konstgjord andning för att fånga ett intresse. Veronica Maggios texter är fantastiska, sen är hon jävligt snygg, hon har en bra sexappeal och hon gör någonting som inte är gjort. Det är ingen som gjort det innan och Petter.. Nu vill jag inte säga att han är jävligt snygg och har bra sexappeal men han står för sin grej och ruckar inte på den. Han har sedan dag ett bara gjort sin grej. Och det tror jag också fångar intresse och en egenskap som gör att han blir framgångsrik.
Rihanna gör ju en platta nu som bara handlar om sex och det känns ju kanske inte nytt. Men hur kommer det sig att det fortfarande funkar 2011?
– Sex säljer! Absolut! Porrindustrin växer, sexet går lägre och lägre ner i åldrar, det är inte tabu längre att prata om sex och alla har ett hum om vad det går ut på. Jag tror att det är det nya idag för att fånga intresse. Man måste göra riktigt vulgära saker och jag tror det är hennes chans. Vem är jag att säga att hon inte har världens bästa röst men jag tycker rent artistiskt och röstmässigt så är hon inte i världsklass faktiskt. Däremot har hon en jävla attityd och vågar visa både tutte och rumpa.
Vad gör Johnel om 10 år? Var är du då? Framför eller bakom?
– Då är jag framför! Absolut! Jag har inte riktigt satt min stoppstation artistiskt. Låtskrivarmässigt så har jag tagit mig ganska långt in i amerikanska marknaden om tio år, bor i ett hus i LA och är lyckligt gift med två barn.
Lyssna & läs mer: facebook.com/JohnelOfficial
Foto:
1-5: Richard Ortega, Martina på Mstudio & Model House Stockholm
6-8: Victoria Khatib, Zilonmusic, Finest.se
