Vad tycker du själv om Luftslottet som sprängdes?
– Jag tycker att den är bra på det där sättet som Stieg Larssons böcker
är, med den politiska delen och det korrumperade Sverige. Filmerna är en
fresk i tre delar, den första är mer en thriller, tvåan är politisk och
trean handlar mer om vårt samhälle. Det finns ett stråk av våra svenska
trauman i filmen, IB-affären, Palme-mordet och hur vi förhöll oss till
nazismen under andra världskriget som fortfarande är en lös knut… Men
filmerna hänger ihop och man måste absolut se alla tre.
Det som händer Lisbet Salander, tror du att det skulle kunna hända på
riktigt i Sverige?
– Ja jag är rädd för det. Jag förstår till exempel inte hur man kan skicka
hem barn, som inte kan föra sin talan till andra länder när de varit
med om det värsta som finns. Vem för deras talan? Lagen verkar inte
fungera för alla. Vi slår oss
– väldigt lätt för bröstet i Sverige innan vi
vet vad vi ska vara lyckliga över…
Det måste kännas oerhört kul att ni fått ett så bra mottagande även i
utlandet?
– Ja det är helt otroligt, vi har fått ett fantastiskt mottagande
överallt. Det här är den största filmsuccén i svensk historia. Det är
lustigt när man frågar Japanska morgonTV om de har många tittare, ”nej
inte så många, bara 20-25 miljoner” kan man få till svar…
Vad är den vanligaste frågan när du blir intervjuad utomlands?
– ”Är det så här på riktigt i Sverige”? Då brukar jag svara att det är
ännu värre. Då åker ögonbrynen upp…
Hur känns det nu när alla tre filmer är klara?
– Det känns väldigt skönt även om de har varit klara för mig sen i
januari, vi har rest runt hela jorden och gjort PR och nu ska den upp i
Japan och USA. Vi ska till USA, England och Japan, men det är jäkligt
långt att åka till Japan om man ska upp nästa dag. Men om jag ska vara
ärlig så känns det även lite konstigt, jag har levt med det här i tre år,
vad händer nu? Det kommer ingen fyra så jag känner lite antiklimax…
Vilka andra filmer har du på gång?
– Jag kommer att ha premiär på två andra filmer, en svensk/fransk som heter
Änglavakt där jag bland annat spelar
– mot Izabella Scorupco, den har
premiär i februari. Och så har jag premiär på en dansk film om sexuell
besatthet, av Per Fly, den är jävligt bra.
Blir du inte helt utpumpad av att sätta dig in i nya roller hela tiden?
– Det är jobbiga dagar för oss, men om jag gnällde över det skulle jag
inte vara skådis. För jag vet inget roligare än när jag märker att en
karaktär tar form inne i mig.
Mår du dåligt om din karaktär mår dåligt?
– Nej jag blir lycklig om jag kan ta fram att han mår dåligt. Däremot mår
jag dåligt av om jag inte når fram i karaktären, och de gånger det har
hänt så har det varit skitjobbigt. Då vill jag ha en knappaffär i
Eskilstuna och kastrera mig. Det är det vidrigaste som finns, som att
spela på ett ostämt instrument.
Är det bara du som kan påverka hur karaktären kommer fram?
– På teater så har man större ansvar själv, men på film så är det ett
grupparbete, det handlar om så många grejer. Jag har varit med om att jag
gjort en roll, och sen är den klippt på ett sätt så att jag inte känner
igen den.
Hur har teamet som har jobbat med Millenniumfilmerna varit?
– De är hjältar! Vi har jobbat dygnet runt och vi var trötta allihop, men
istället för att börja hacka på varandra så blev vi
– väldigt solidariska.
Den support som jag och Noomi fått från precis alla har varit helt sjuk
faktiskt.
Hur kändes det att först ha en stor budget för Män som hatar kvinnor och
sen mindre för de två senare filmerna trots att ettan var en succé?
– Vi gjorde de två sista filmerna på samma budget som den första. Det var
väldigt rörigt där ett tag för det skulle egentligen bara bli en biofilm
sen TV efter det, det handlade om pengar och prestige men jag är superglad
att alla kom upp på bio tillslut.
Vad tror du att Stieg Larsson hade sagt om han kunde se filmerna?
– Jag har funderat på det många gånger och jag hoppas att han skulle känna
igen sig i min rollkaraktär eftersom jag är hans alter ego. Men det är
skönt att jag gjort så mycket innan för jag blir inte bara förknippad med
den här rollen, Farbror Melker-syndromet verkar jätteläskigt…
Är du inte sugen på att regissera själv?
– Jag har fått massa förfrågningar men om jag ska göra det så vill jag
inte få ett beställningsjobb utan göra min historia, som jag själv känner
för, som jag aldrig sett innan.
Varför gör du inte film på din bestseller När barnen lagt sig?
– Ja du, den handlar ju om min tragiska barndom och andra
– glädjepiller…men
jag har även skrivit en pjäs som heter Penis kan inte tänka, som gick på
Stadsteatern, den var väldigt rolig och handlar om en åttaåring som väljer
att gå sängvägen…men det blev bara två föreställningar.
Vad gör du om du tappar inspirationen?
– Då försöker jag döda mitt ego och tänka ”ta inget för givet din dumma
jävel”. Jag blir förbannad på mig själv när jag blir gnällig, då brukar
allt rinna till igen. Och om jag verkligen bestämmer mig för att sätta
tänderna i något så blir jag automatiskt intresserad.
Drömroll, drömregissör och drömmotskådespelerska?
– Jag gillar Martin Scorsese väldigt mycket, men nu fick De Niro den
rollen, han var i och för sig helt okej i Taxidriver… Den hade jag gärna
gjort på film. Jag skulle vilja göra Richard III på scen. En
skådespelerska som jag verkligen gillar att jobba med är Pernilla August,
hon har en förbannat bra närvaro, hon gör sig inte till, hon bara kör. Och
så gillar jag Sonja Richter och den franska skådisen i Inglourious
Basterds, jävlar vad bra hon var. Henne skulle jag vilja jobba med.
Har du några tips till unga oupptäckta skådisar som drömmer om att bli
filmstjärnor?
– Försök gå den långa vägen genom scenskolor, har man inte gjort det är
det väldigt lätt att bli tagen i bajan av branschen.
– Man måste ha kunskap
som man själv identifierar sig med, så ingen annan säger att man är bra
eller dålig. Det finns inget bra eller dåligt. Det finns mer eller mindre
inspirerande roller. Man måste öppna eget i den här konstiga branschen och
då är det kunskap som gäller. Och att spela mycket, gärna teater och
försök inte efterlikna någon annan utan gör det på ditt eget sätt.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag thaiboxas, det är väldigt roligt och så tänker jag mycket. Bland
annat så funderar jag på om jag ska skriva en andra bok.
Foto: Nordisk film.
