Kissie slaktas för att det är enklast så – Finest.se
Jag riktigt kokade efter att jag stängt av SVT´s debatt igår. Som bland annat handlade om Big Brother men också om Kissie. Sveriges största bloggerska med ett ansvar som hon själv inte upplever att hon har men som andra säger att hon har. Kissie är på många sätt en symbol för dagens bloggtjejer. Jag möter befintliga bloggare varje dag och jag möter nya bloggare varje vecka. De är uppdelade i två läger. Ett läger som också suktar efter en miljon besökare och är beredda att göra vad som helst för att komma dit. De har förstått att det krävs att man ‘tar ut svängarna lite’. Jag är duktigt noga med att poängtera att vi på finest inte är intresserade av några nya Kissies i rekryteringen av nya bloggare. Jag ska säga att jag däremot var intresserad av Kissie en gång. Vi hade ett kort möte och jag hade ett krav. Ska du vara på finest så måste vi göra om ditt varumärke. Skandaler, skitsnack och lögner är inte vad jag ser som receptet på en framgångsrik men fram för allt lång bloggkarriär. Jag tänker inte för den här veckan. Jag tänker för den här veckan och nästa. Och samma vecka nästa år. Alexandra var inte redo att ge upp karaktären Kissie och därmed var mötet avslutat.
Det andra lägret passar mig bättre. Bloggarna som kommer till mig och säger att de absolut inte vill bli någon ny Kissie. Att de främst är ute efter att skapa en intressant, inspirerande blogg som i framtiden ska kunna gå att tjäna pengar på. De vill skapa ett trovärdigt varumärke som ska vara en längre tid.
Men rätt ska vara rätt. Kissie må ha gjort många idiotiska saker här i livet. Hon bär absolut skuld till att så många unga tjejer idag sätter likhetstecken mellan skandaler och framgång. Om vi pratar om framgångsrika siffror som framgång. Jag går själv in på Kissies blogg några gånger i veckan. Av samma primitiva anledning som en majoritet av alla andra. Jag vill ta del av snasket. Jag vill inte sitta i fikarummet som ett frågetecken. Jag vill vara insatt. Jag vill chockeras och förfasa mig. Precis som alla andra. Jag vill se vad Kissie gör för tokigheter för att kunna känna mig överlägsen. För att kunna säga till mig själv att jag är en normal, sansad och bättre person. Vi läser Kissies blogg av samma anledning som vi ser dokusåpor.
Jag är fullt medveten om att detta visade intresse ger Kissie vatten på sin kvarn. Ju mer vi besöker bloggen desto längre måste hon flytta fram gränserna för att fortsätta chockera oss. Vi bär lika mycket skuld till att Kissie är den hon är som hon själv. Vi har glatt piskat på hennes upptåg med att visa vårt intresse. Idag ska det mycket till för att vi ska reagera. Vi går nästan omkring som bedövade människor. Apatiska inför att en tjej hänger ut sin mamma som alkoholist i bloggen och lägger upp en video där mamman spyr ner sig själv på soffan. (fiktiv händelse men det har säkert hänt) Vi är apatiska för att vi redan har sett allt i bloggvärlden. Allt är redan gjort. Vad framtiden har i sitt sköte oroar mig med dagens utveckling. Det som oroar mig mest är de människor som har en önskan om att synas och vad de faktiskt är beredda att göra för att komma dit.
Kissie är också skyldig till att annonsörer idag är mer känsliga för skandaler än tidigare. Hon är skyldig till en ängslig marknad som ibland ser exponering i bloggvärlden som en ‘risky business’. Inget företag vill ligga med en annons i en blogg som riskerar att bli en ny Kissie. Minsta lilla tendens åt det hållet och annonsörerna väljer att hellre låta bli. Kissie har också gett unga tjejer orealistiska drömmar. Janne Josefsson stod själv i debatt igår och sa att en miljon människor läser Kissies blogg. Vem som helst fattar att det inte är sant. Att det ligger en glamourmodell begraven nånstans. Var nionde svensk läser Kissies blogg. Ni hör ju själva? Ändå så står en av Sveriges främste programledare och hävdar det utan att vara det minsta kritisk till sanningshalten i det. Men det är en annan diskussion och jag tänker inte ta den nu.
Kissie är också skyldig till en massa saker som fram för allt är till last för den enskilda individen. Jag har tappat räkningen på hur många hon har hängt ut som homosexuella. Alla som hon har hängt ut som klandervärda, kriminella och dåliga människor. Människor som bara känner sig uthängda, påhoppade och orättvist utmålade utgör en långt lista. Det är oftare att jag hör att människor förknippar Kissies blogg med något negativt än tvärtom.
Kissie har makt. Hon vet också att hon har makt. Makt betyder däremot inte att man är en förebild. Kissie har själv, flera gånger, sagt att hon inte försöker eller har som ambition att vara en förebild. Det är utifrån hennes perspektiv en påtvingad roll och därför inget hon behöver ta hänsyn till. Därför blir det en märklig debatt när flera journalister sitter och mer eller mindre skuldsätter Kissie för att allt fler unga tjejer idag har anorexia. En journalist, Leone Milton, var tydligare än andra med att det var precis det hon menade i gårdagens debatt. Antal tjejer som har anorexia har ökat de senaste åren. Och hon vände sig till Kissie som att denne skulle svara på varför?
Det är helt befängt att pracka på en ung tjej det ansvaret. Det är en grov förenkling av problematiken. Vad skönt för tjejer som Leone Milton som slipper sätta sig in i vad som driver tjejer till självsvält när man kan lägga skulden på Kissie. Kissie har blivit symbolen för unga tjejer som mår dåligt eftersom vi tolkar henne som en tjej som inte mår speciellt bra. Milton och co borde istället ta ett snack med tidningar som Veckorevyn för att hitta svar på sina frågor. Kissie är bara en tjej som skriver en blogg om sitt liv. Det är Veckorevyn som satt henne på omslaget flera gånger och därmed signalerat till unga tjejer att den här tjejen är någon som ni ska se upp till. Om du är som Kissie så syns du och hamnar på omslaget. Media har ett betydligt större ansvar än Kissie som enskild individ.
En tjej med en bra självbild som surfar in på Kissies blogg börjar inte plötsligt analysera sitt eget värde för att sedan komma fram till att hon är för tjock. De tjejer som gör det måste sakna en grund som fram för allt etableras i barndomen. Jag hade fantastiska fosterföräldrar som med hela sitt sätt att leva talade om för mig att man inte behövde se ut på ett visst sätt, inte behövde tjäna en viss summa pengar och absolut inte behövde vara något annat än det man är för att duga. Jag har stundtals haft dålig självkänsla men den har bottnat i en kärlekslös barndom (innan jag fick fosterföräldrar) samt några dåliga förhållanden.
Jag har inte fått dålig självkänsla av att se Marcus Schenkenberg i reklamkampanjer eller för att de manliga modellerna på omslaget av Qx har så mycket magmuskler. För att hitta svaret på dålig självbild så måste man gå djupare än så. Jag känner några tjejer som har haft anorexia. Ingen av dem har påverkats av att Kissie äter barnmat. Istället har några av dem växt upp med en mamma som sprungit hos plastikkirurgen som vi andra går på ICA, andra har haft en obefintlig eller dålig relation med den ena eller båda föräldrarna, andra har haft en materiell rikedom men en totalt kärlekslös barndom. Ett flertal har växt upp med en känsla av att inte vara sedda. Jag menar inte att generalisera för det finns säkert de som får anorexia av andra orsaker och trots fantastiska uppväxtförhållanden. Men jag kan bara säga att jag inte känner en enda person med anorexia som påstår att Kissie var den utlösande faktorn. Om du som förälder ser att din unga dotter börjar tvivla på sitt eget värde och börjar svälta sig så ska du nog först och främst använda spegel för att hitta anledningen till detta. Inte kikare.
PS: Jag som chefredaktör för Sveriges största nöjessajt tar mitt ansvar för att lyfta fram olika typer av ideal. Och det är något som jag tror att alla journalister och mediaarbetare bör göra. Även om det blir på bekostnad av mindre klick.
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
