Krönika: Att skutta vidare!
Som skribent vill man alltid ha reaktioner. Vissa gånger beror det på att man vill skapa debatt och andra gånger handlar det enbart om ett behov av att synas. Men mest är det väl så att man blir så ofantligt glad över att någon läst det man skrivit, tagit till sig av det och faktiskt tycker någonting om det.
När jag skrivit min krönika ”Carlsson vs Winnerbäck” länkade Andreas Carlsson till den. Tjejen som driver den svenska Lauren Conrad-bloggen skrev om min The Hills-krönika. Alex Schulman läste min krönika om nätmobbing, och nu har en av grundarna till Piratbyrån bloggat om min krönika angående Pirate Bay-rättegången.
För det första visar ju det här på en fin bredd i Finests läsarkrets. Eller så visar det på att de här människorna googlar sig själva lite för mycket, men vi kan väl ändå välja att tro på det förstnämnda?
För det andra kittlar det till lite extra att få bekräftat att människan man skrivit om, faktiskt själv läst krönikan.
Nu är det naturligtvis roligt att få beröm för det man gör, och följande påstående behöver ni inte tro en sekund på om ni inte vill, för det låter ju inte vettigt. Men såhär är det; De negativa orden känns faktiskt också jävligt bra att få. Natten mellan fredag och lördag blev jag hotad via mail, på grund av en intervju jag kommer att göra inom kort. Det var alltså en bloggläsare, som efter att ha sett ett av mina inlägg, räknade ut vem det är jag ska intervjua, eller i alla fall vilken grupp den här personen tillhör.
Avsändaren, som för övrigt heter Niclas, skrev någonting i stil med att jag skulle passa mig för att jobba med vissa människor. För mitt eget bästa, menade han. Haha. Tack Niclas, det där lät som att det kom från ditt mest omtänksamma rum. ”För mitt eget bästa”. Mailet innehöll ord som högst troligen skulle bli censurerade här, så jag kan nog lika gärna låta bli att citera mer än så.
Hur som helst. Det var lite lustigt, för tidigare samma dag hade jag och en person pratat om att man kan välja hur man ska reagera på saker. När man har fått höra något nedsättande så är det väldigt enkelt att stanna upp i två sekunder, tänka ”Vad ska jag ta med mig från den där kommentaren?” och sedan gå vidare. Så när jag fick det här mailet från omtänksamma Niclas, tänkte jag ”Men vad roligt, jag ska tydligen skriva om någonting viktigt.”
Sen tänkte jag väl ett par fula ord om vilken otrolig tönt den här människan är också. Men mer i den bemärkelsen att han faktiskt gjort en ansträngning för att föra fram sitt larviga budskap till mig. Han har letat upp min mailadress, satt sig och tänkt efter och sedan författat ett mail. Det måste vara en ganska tom och sorglig människa vi har att göra med här. Och han måste fortsätta vara sådan, även efter att han skrivit mailen. Han får leva med det. Jag däremot, kan kryssa ner internet och glömma bort att den där killen existerar.
Skutta vidare helt enkelt, lika glad som innan.
Foto Isabella Löwengrip: Jacob Hägg
Foto sida två: http://galifardeu.deviantart.com
Foto sida tre: http://moonxinha.deviantart.com
Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet
