Gaysverige är på helspänn och i stugorna fredagsmyser man nu på lördag istället. Det är som upplagt för en helkväll i soffan. Alla längtar efter att få dissa artisternas outfits, klämma fram en krokodiltår till en smäktande ballad skriven av ett underbetalt vårdbiträde och skratta åt mellanaktens humorinslag. Schlagerpremiären är efterlängtad.

Programledarduon Rickard Olsson och Marie Serneholt inledde kvällen med att ändra texten till gamla slagdängor vi minns samt klä ut sig och dansa likt artisterna de parodierade. Säkert mycket lustigt – schlagermedley i all ära – men har vi inte sett det här förut? Pluspoäng för att vi fick se Rickard Olssons oväntat välsvarvade kropp.

Carl Bildt gör ett oväntat inhopp som komiker (?) och sätter humorparet Katrin Sundberg och Per Andersson på span på de bäst lämpade artisterna inför eurovisionen i Düsseldorf. Förhör à la good cop/bad cop med artisterna utgör startfältets respektive presentationer och känns stundtals ganska krystade. Kanske går hem om man gillar snubbelhumor men ska jag vara ärlig hade jag hellre sett en gammal pilsnerfilm.

Så drar själva tävlingen (äntligen…) igång:

Melodi 1

Artist: Dilba

Låt: Try Again

Omdöme: Hallå?! Åke-påke-weki-peiki! Tryckte Dilba på snooze ända tills hon skuffades upp på scenen? Någon hade i alla fall placerat henne i en lite tantig svart/vit klänning och bullat upp håret i en Lilla My-knut. Hon rör minimalt på sig och kontrasten mellan henne och de ivrigt hoppande dansarna blir nästan löjeväckande. Låten är dock oväntat bra – en riktig dansdänga som säkert kommer att spelas flitigt på schlagergolvet. Saken är bara den att vi knappt hör Dilbas stämma. Hon formligen drunknar i de pålagda effekterna och förinspelade körsången. Mer playback än singback med andra ord.

Melodi 2

Artist: Swingfly

Låt: Me and my drum

Omdöme: Swingfly gör gladrap som varvas med gladpop signerad Christoffer Hiding. Glatt med andra ord. Min egen reaktion på låten var att den passade perfekt som kisspaus men svenska folket tyckte annorlunda och röstade vidare den direkt till Globen. Hiding levererar refräng som hade kunnat funka om han nådde tonerna. Dessvärre blir det bara falskt och skräningt. Swingfly själv bjuder på barnvänlig rap. Ofarligt, sorglöst och ganska intetsägande.

Melodi 3

Artist: Jenny Silver

Låt: Something In Your Eyes

Omdöme: Halleluja! Det är bara första deltävlingen och vi blir redan bjudna på en skräddarsydd gayschlager. Glitter, självlysande micstativ, dramatik, danssteg och tonartshöjning – allt finns där. Jenny har aldrig varit snyggare och levererar det här Kylie-inspirerade numret nästintill klanderfritt (sånär som på ett par sura toner i refrängen). Kvällens solklara tolvpoängare.

Melodi 4

Artist: Jonas Matsson

Låt: Om My Own

Omdöme: För två år sedan bjöd Maja Gullstrand på sömnpillret Här För Mig Själv. Årets webbjoker Jonas Matssons låt har nästan samma titel – fast på engelska – och följer tyvärr i samma spår som Maja. On My Own känns bara som utfyllnad och Jonas hade nog behövt både sång- och engelsklektioner. Visst är han söt och många småflickor tyckte nog att det räckte långt men i ett så gravallvarligt sammanhang som Melodifestivalen håller helt enkelt inte den här sol- och stranddoftande poplåten måttet.

Melodi 5

Artist: Le Kid

Låt: Oh My God’

Omdöme: Kvällens mest färgsprakande nummer. Le Kid framför en retrokitchig låt som minner om sjuttiotalet. Trallvänligt med sjungande English Liquorice Allsorts i scenbilden. Skönt psykedelisk scenbild men en låt man lätt glömmer bort bland alla andra sinnesintryck. Kan nog tänka mig att jag kommer att stuffa till den här låten medan jag diskar, på sin höjd.

Melodi 6

Artist: Rasmus Viberg

Låt: Social Butterfly

Omdöme: Det finns så många liknelser jag kan använda för att beskriva det här framträdandet att jag inte vet var jag ska börja. Rasmus skulle kunna vara så söt men han förstör sin look genom att klä sig som han gör. Tanken är väl att det ska se lite sexigt luffigt ut men i mina ögon ser han mest ut som en nedbantad Karlsson på taket alternativt en piercad hob som irrat bort sig i jakten efter härskarringen. Låten är lite Timotej gone gypsy. Glatt och frejdigt så det förslår – och mycket dragspel. Rasmus är dock övertygande i publikkontakten och hade en rejäl skopa utstrålning vilket såklart ger pluspoäng.

Melodi 7

Artist: Pernilla Andersson

Låt: Desperados

Omdöme: Jag kan verkligen uppskatta en låt som framförs rakt upp och ned utan krusiduller och Pernilla Andersson gör just det, levererar en visa i bästa singer/songwriter-anda. Låten påminner om Cajsa-Stina Åkerström och kanske lite om det bitterljuva i Raymond & Marias Ingen vill veta var du köpt din tröja. Vemod och kärlek i skön kombo. Det här gillar vi och Desperados fick en välförtjänt biljett till Andra Chansen.

Melodi 8

Artist: Danny

Låt: In The Club

Omdöme: Danny har övat och övat och I lördags satt stegen som en smäck. Men kanske filade han lite för länge på stegen tillsammans med ”superkoreografen” Nick Bass istället för att välja rätt tonart till streetiga In The Club. Helt klart kvällens mest finslipade nummer men Danny måste forcera de högsta tonerna – som också råkar vara de mest frekventa tonerna – och därför tappar han mina sympatier. Visst blir det här en radiohit men jag tror inte vi ska skicka mr. Saucedo till Düsseldorf med en låt han inte fullständigt behärskar.

Vad som hände sedan har väl ingen undgått att läsa i kvällspressen. Efter ett oändligt tråkig humorinslag med Nanne Grönwall (vi behöver inte gå in på det – sådana traumatiska minnen ska förträngas) är det så dags att tillkännage vilka som har gått vidare till final och ”andra chansen”. Kvällen igenom har Rickard varit tokrolig och sakt saker som ”så kan det gå när inte haspen är på” medan Marie artigt fnissat och försökt släta ut pinsamheterna genom att presentera nästa bidrag. Jag är helt enkelt less och vill nu höra resultaten. – Danny och Swingfly vidare till Globen. Men sedan då? Marie Serneholt får fel information i lurarna och Le Kid får för en sekund upp förhoppningarna innan de krossas av beskedet att det minsann är Pernilla Andersson som kniper andrachansplatsen i sällskap av Jenny Silver. Den forna A-teens-medlemmen blir så förvirrad att man formligen ser röken välla ut ur hennes öron (tänk fembot i Austin Powers). Och vem kunde väl uttryckt det bättre än hon själv då hon innan ljudteknikerna hunnit stänga av hennes mic utbrister: ”Vad hände där!?

Nya elakheter och schlagerextas utlovas till nästa vecka. Gillade du detta hittar du mer om mig och mina banbrytande verklighetsskildringar här i min underbara blogg!