26 september slår PUB upp dörrarna för sin nysatsning som enligt dem själva har ett unikt och brett urval där man välkomnar en öppen dialog med sina kunder.

Fredrika Johnson har träffat Nina Persson och Caroline Kugelberg som fått axla ansvaret som överkuckun som de själva uttrycker det. Vet de vad målgruppen suktar efter och vad tycker de om gubbar med ölmage som bestämmer åt konsumenterna?

Och varför har Nina en guldtand, blir det fler filmroller och när grät hon senast? Och en hel del annat.

Superbloggare på PUB? Hur kommer det att ta form?
Nina: – Bra fråga! Vi har inte bloggat innan…så vi vet inte exakt själva, men vi kommer att vara några sorts överkuckun som bloggar för att inspirera, rekommendera och stimulera. Det är alltid kul att pracka på folk sina åsikter! Vi kommer att uppdatera bloggen dagligen fram till årsskiftet, sedan går stafettpinnen vidare till några fräscha ungdomar.
Caroline: – Nina bloggar från New York och jag bloggar från Stockholm, och ibland åker vi och hälsar på varandra eller besöker andra platser i världen och bloggar därifrån.
Nina: – Och vi pratar även om en funktion där folk kan höra av sig och ställa frågor.

Fråga Nina om mode? Vad ska jag ta på mig ikväll?
Nina: – De får fråga precis vad de vill, fast jag kommer ändå bara svara att gör som du vill!

Vill inte folk bli vägledda?
Caroline: – Jo ibland orkar man inte tänka själv, utan vill bli serverad en lösning.
Nina: – Fast samtidigt så känner man sig glad, stark och duktig när man valt själv.

Ni skall ha det övergripande kreativa ansvaret – vad innebär det?
Nina: – Vi har hand om identiteten på en våning i ett modehus. Huvuduppdraget är scenografi. Vi kommer även att köpa in second hand kläder från New York som blandas med PUB:s vanliga kläder.

Caroline: – Vi kommer även att göra stylinjobb och sätta ihop hela outfits, om man gillar våra kombinationer så kan man köpa hela kitet, eller så låter man bli.
Nina: – Det är inte bara mode, vi har fått fria händer och kommer att ta in olika prylar, böcker, allt möjligt.
Caroline: – Ja, det blir mer livsstilsinriktat.

Det står i pressreleasen att målgruppen är 20-30 år. Hur gamla är ni själva?
Nina: – Alldeles för gamla, way overdo! Det var det första vi sa när vi blev tillfrågade.
Caroline: – Då sa dem att det är den mentala åldern som räknas.
Nina: – Men i så fall är vi ännu äldre! Vi är inne på pensionsförsäkring och sånt.

Men ni vet vad den här målgruppen vill ha?
Nina: – Absolut!

Och vad är det?
Nina: – Härlig smak och inspiration och att inte bli påprackade en för snäv färdig produkt, utan lite mer oväntade inspirationskällor.
Caroline: – Ingen av oss har någon modebakgrund, och vi har fått stort svängrum, så det kommer inte att bli det gamla vanliga som presenteras.

Du nämnde att svenskt mode är likriktat? Hur skall ni få in variation på PUB?
Nina: – Designers är sällan likriktade, det är mer inramningen hur det pressas in i modemagasin och varuhus som känns snäv. Man går med i konventionelle händelser, sneglar på sånt som är bestämda trender och vågar inte chansa själv, utan följer andra. Vi tänker på de som sitter i styrelserummen och slussar ut budskap till konsumenten, de underskattar konsumenten helt enkelt.
Caroline: – De tittar ängsligt på trendgurus och följer deras råd till punkt och pricka istället för att våga tänka bortom det konventionella.

Men vad är ni? Om inte trendgurus?
Nina: – Jo lite, fast jävligt bra! Men vi avsäger oss det ansvaret, vi ser oss mer som inspiratörer, vi blir lika inspirerade av konsumenten som de blir av oss.
Caroline: – Får vi tråkigt ställer vi oss på gatan och plockar in influenser och inspiration från folk som passerar. Det blir som en spegel. Gurus kör envägskommunikation och pekar med hela handen och säger gör så här. Vi kommer mer gissa, gå efter magkänsla och köra hej vilt, inga barometrar.
Nina: – Vi talar inte om vilka märken som är heta, det får PUB göra.

Scenograffunktion – ni ska skylta i butiken och fönster, och ni behöver inte använda produkter från PUB. Har ni spånat på några idéer redan nu?
Nina: – Självklart, men det är hemligt än så länge.

– Det jag kan säga är att vi kommer att använda konstnärer i hög grad. Vi har en grundidé och sen kanske vi ger dem en klump lera eller vad som helst och ger dem ganska fria händer att vara kreativa.

Hur många stil/modeutmärkelser har du vunnit genom åren?
Nina: – Det finns som tur är inte så många, så en, från Elle.

Men du nämnde att du egentligen är mer intresserad av gamla prylar och konst än mode?
Nina: – För mig är de lika mycket värda. Man bygger en scenografi som är ens egen identitet. Där ingår de kläder jag har på mig, inredningen där jag bor, ord jag väljer när jag talar och så vidare. Det är som med mat, man måste äta varje dag, och som tur är gillar jag kläder. Allt ingår i scenen som är en själv.

Okej, så beskriv din relation till mode?
Nina: – Den är väldigt varierande. Det finns perioder när den känns artificiell och påtvingad. Ibland känns det verkligen inte viktigt. Jag har drabbats av photosession depression ibland, när jag tvingas göra val för andra. Vissa dagar vill man inte ens gå upp ur sängen och så skall man tittas på och bli plåtad… Och ibland känns det fantastiskt kul.
Caroline: – Ordet mode är så nersolkat av konventionerna, vi vill komma ifrån det.

Vilka är era shoppingfavoriter i New York?
Nina: Barneys – fast bara när det är rea. Men det är som att åka till Ullared. Det gäller att ladda med en bastant frukost och fotriktiga skor. Det brukar vara totalt kaos! I New York finns en otrolig mångfald, det är kul att göra en oväntad avstickare in i någon liten tantaffär till exempel. Och så finns det massa bra större kedjor också.
Caroline: – I Bronx hittade jag ett jeansfynd i en affär med typiskt svart mode, som stora bling bling smycken och magkorta t-shits. Det blir lite som att gå på skattjakt.

Och i Stockholm?
Caroline: – Netto har grymma fynd, jag köpte en billig våtdräkt där för några dagar sen.
Nina: – Jag gillar Acne.

Nina du måste ju ha det ganska gott ställt. Borde du inte kunna unna dig att shoppa på Barneys även när det inte är rea?
Nina: – Jo visst, hittar jag något oemotståndligt så är det klart att jag köper det även om det inte är rea.
Caroline: – Men man är alltid nöjdare om man hittar en klänning för 300 kronor istället för flera tusenlappar.
Nina: Det är som Liberace-fenomenet. Stil kommer inte med pengar. Däremot brukar man kunna avläsa vilket samhällsskikt en person kommer från genom att analysera vad hon eller han har på sig. Klasstatus och utbildning speglar val av kläder. Det är inte alla som har den ekonomiska möjligheten att välja helt fritt.

Caroline: – Och det är även kulturellt betingat. Jag var på Jamaica nyligen och pratade med en vän som var trött på sitt jobb. Jag föreslog att han skulle öppna en second hand-affär med autentiska retroplagg. Han tyckte det var helt befängt och kunde inte alls förstå hur någon skulle vilja köpa begagnade kläder…

Du har en guldtand? Är det ett fashion statement?
Nina: – Ja, det kan man säga! Alla i mitt band tatuerade sig men det kände inte som min grej. Så stötte jag på en rappare i en hiss som jag blev inspirerad av och så jag skaffade jag min guldtand. Det är en frisk tand som jag kapslade in -96, innan det blev trendigt.

Blir det några fler skådisjobb för dig?
Nina: – Jag vet inte, det är inte något som jag aktivt söker mig till. Blir jag tillfrågad om att vara med i något filmprojekt där det inte krävs att man är riktig skådis så visst, för det är väldigt kul. Men jag har stor respekt för skådespelaryrket och jag vill inte hålla på och klåpa bara för att jag har chansen.

Du nämner i pressreleasen att ni vill avstyra uppmärksamheten från konventionella skönhetsideal med dess krav och normer. Det låtar ganska ångestladdat? Är detta något du själv drabbats av?
Nina: – Absolut, på många sätt. När Elle valde ut mig till Sveriges bäst klädda blev jag väldigt förvånad.

– Jag har aldrig identifierat mig själv som en moderiktig person och har aldrig strävat efter att vara det. Utmärkelsen skapade lite press, men samtidigt så var det kul att de valde en sån som mig. Men missförstå oss rätt, det handlar inte om att vi vill göra någon mullig modellgrej. Jag älskar glamour och drömskapande.

– Men vi hoppas att vi kan komma från hela biten med trettonåriga modeller som inte ens blivit av med oskulden. Det fortsätter år efter år. Det är gamla gubbar med ölmagar som överlåter sin egen shopping till sina fruar som bestämmer vad som finns i varuhusen idag. Det är så inom både skiv- och modebranschen där det finns mycket pengar. De skjuter över huvudet på folk. Det behövs nytt fräscht tänkande.

Och vad har ni för nya grep?
Nina: – Inga, men det kommer blandas in konstupplevelser i shoppingupplevelsen, det kommer att bli härligt och inspirerande.
Caroline: – Vi hävdar inte att ngt är nytt, det är vi inte intresserade av.

Om ni ska ta in second hand kläder från New York, kommer ni inte att bli frestade att behålla de bästa fynden själva?
Nina: – Jo det är givet! Kanske dricker vi vin och provar alla kläder själva och lägger upp bilder i bloggen. Eller så går vi på fest med kläderna och använder dem själva en gång innan vi skickar dem till PUB.

Det kanske blir en extra bonus, många skulle nog vilja ha kläder som du har använt?
Nina: – Ja, kanske blir det som blir vinsten i det hela för PUB, deras kunder kan shoppa kläder som luktar av våra armhålor.

Kommer kläderna att kemas innan de säljs?
Caroline: – Absolut, självklart!

Låter som de här kläderna kommer att bli en dyr affär?
Caroline: – På Manhattan är second handkläderna redan utvalda och ganska dyra, men förhoppningsvis hittar vi bra och billiga depåer. Vi kommer att mixa från gatumarknader, till någon liten butik i Queens till mer exklusiva plagg. Vi kommer att lägga ungefär en vecka på att leta efter rätt plagg.
Nina: – Allt överskott från second handplaggen går till välgörenhetsprojekt som vi håller på och väljer ut nu, så det är en väldigt sympatiskt del av jobbet.

Nina, du nämnde på pressfrukosten att du inte är så konsumtionsinriktad. Och ogillar köphets. Hur ska ni få folk att köpa produkterna?
Nina: – Va? Det tar jag tillbaka. Jag älskar att shoppa!

Du spelar på Hultsfredfestivalen i helgen, berätta?
Nina: – Det är med Manic Street Preachers, de har en spelning och jag kommer att vara med dem och köra singeln Your love alone is not enough som jag släppt med dem.

– Vi har inte hunnit öva in något annat material, så det blir nog bara den låten.

Kommer du att släppa mer material med Manic Street Preachers?
– Inte vad vi pratat om, men det var väldigt kul att jobba med dem, så det är absolut inte omöjligt.

Är ni bästisar?
Nina: – Ja, och vi har drömt jättelänge om att få jobba ihop. Caroline är scenograf och jag gillar att bygga, fixa och pula. Vi hade pratat om att hjälpa varandra med att fixa våra hus, så kom det här erbjudandet till oss med perfekt timeing. Jag hade aldrig kunnat genomföra det själv, men Caroline har koll på var man hittar spackel och sånt.

Nina en sista fråga av mer personlig karaktär, när grät du senast och varför?
Nina: – Det var när jag såg filmen Other people´s lives, då grät jag lovestoryaktigt.