Ålder: 28 år
Civilstatus: Singel
Bor: Södermalm
Titel/Gör: Producent, dj, pianist med mera.
Motto: Nya varje dag

Vad har du haft för dig på sistone och vad är du aktuell med just nu?
– Jag jobbar med min nya platta som ska släpps i sommar. Det blir en house-skiva. Hade länge ett album-projekt på gång där jag skulle sjunga och spela piano, som någon sorts singer-songwriter, men det projektet gav mig så mycket kreativ ångest att jag var tvungen att lägga det på hyllan ett tag.

– Just nu förbereder mig inför en fyra månader lång Asien- och Australienturné. Tänkte äntligen genomföra min gamla dröm om att fly den svenska vintern! Senaste åren har mina spelningar främst gått österut, mest tack vare att en skiva jag släppte sålde riktigt bra i Japan och resten av Asien. Annars har jag spelat lite här och där i världen, gjort låtar och remixar, släppt skivor, och lite allt möjligt.

Om du skulle rekommendera fem av de låtar du släppt genom åren vilka skulle det vara?
– Är ju inte så värst produktiv i antal låtar räknat, så det är ganska lätt att räkna upp några; Demanda, Never Felt So Fly, Ever After, Get Over Here och Come With Me. Samtliga finns på: myspace.com/rasmusfaber

Vilket släpp har betytt mest för din karriär?
– Mitt ”break”, eller vad man nu ska kalla det, var med låten Ever After. Det var också den låten som blev en kommersiell hit ibland annat Japan, och gett mig mycket nya remix-jobb och annat. Men hela katalogen av låtar och remixar är såklart viktig för karriären i stort.

Hur har din musik utvecklats sen du började producera fram till idag?
– Rent kunskapsmässigt har jag förhoppningsvis utvecklats på alla områden. Men i hur musiken låter…den största skillnaden är nog att jag har lättare att få musiken att funka på dansgolvet, eftersom jag spelar mycket mer skivor nu än jag gjorde när jag började producera.

– Sen tror jag att jag tillåter mig större musikaliska utsvävningar idag. När jag började var jag i en sorts underdog-situation, jag hade förebilder och sådär. Nu är jag själv en förebild för andra, på samma nivå som mina gamla idoler. Det är faktiskt en svårare position rent kreativt, och jag föreställer mig att många som gör musik har upplevt samma sak.

Berätta om din mest minnesvärda spelning?
– Bra eller dåliga minnen? Det finns flera jag minns som väldigt bra minnen, tycker att de flesta bra upplevelser man har brukar lyckas toppa varandra. Så det är väl mer de misslyckade eller bisarra spelningarna som sticker ut. Jag har ju dessutom jobbat länge som turnerande musiker innan jag började dja, så jag har en del riktigt sunkiga turnérävs-stories i bagaget också. Sätt en öl i näven på mig när vi ses ute nästa gång så ska jag bjuda på någon riktigt smaskig historia, och jag lovar att nämna namn!

Du är känd i Sverige, men betydligt större utomlands. Varför tror du att det är så?
– Det är väl alltid den gamla klassikern om profeten i sitt eget hemland. Just nu är det mycket techno och minimal i Sverige, och det är ju inte sånt jag håller på med, jag tror att det är största anledningen faktiskt. Sen är scenen för dansmusik så liten i Sverige, man har liksom inte råd att anstränga sig för att marknadsföra sig här. Jag betraktar mig som mycket lyckligt lottad som hittills inte behövt kompromissa om min musik, jag har kunnat nå ut till de som gillar det jag gör istället.

Vem är världens bästa dj enligt dig?
– Nu kanske jag skjuter mig själv i foten, men jag är inte så imponerad av djs generellt. Det är inte speciellt svårt att spela skivor, så det är svårt att nå upp till ”världens bästa”-nivåer tycker jag. Eller det är svårt att tävla i musik överhuvudtaget i och för sig… Jag blir imponerad av djs som behåller sin integritet och spelar vad de själva tycker är bra musik, och vinner över en skeptisk publik. Sånt kan ju hända på alla nivåer. Men nu låter jag ju som en sån jävla tråkmåns. Ok, jag säger Sveriges egen Alf Tumble. Han är alltid grym, och var en förebild för mig när jag började spela skivor.

Vad tycker du att den svenska klubbscenen håller för standard om man tänker globalt?
– Den svenska klubbscenen vet jag inte riktigt hur den ser ut om jag ska vara ärlig, men antar att du menar Stockholm först och främst? Om man aldrig varit i Stockholm förut och går in på någon av de mer musik-fokuserade klubbarna runt Stureplan, så skulle nog intrycket bli att Stockholms klubbliv håller väldigt hög klass. Det gör de också i många avseenden. Det tråkiga är att Stockholms klubbscen följer en sån extrem likriktning, och nästan helt saknar subkulturer. När pendeln svänger så hänger alla på. Det finns många klubbar med tanke på stadens storlek dock, vilket är positivt. Men publiken är väldigt wishy-washy tycker jag, jag saknar ett mer genuint musikintresse.

När jag tänker på Rasmus Faber så tänker jag på SUMO. Kan du sakna att tillhöra ett band?
– Som du säger så spelade jag live med Sumo för ganska många år sen, och sen har jag varit med i en hel massa andra band genom åren. Jag blev mätt på det för ett par år sen, tröttnade på alla timmar i turnébussen. Men nu har jag börjat känna sug efter det igen. Jag tar med mig sångare och musiker på dj-spelningar så fort jag får tillfälle. Och i framtiden blir det helt säkert någon ny live-sättning.

Hur känns det att veta att flera av världens absolut största djs spelar dina låtar?
– Det känns såklart bra! Jag har så bra självförtroende att jag säger att det skulle vara konstigt om de inte gjorde det!

Vad kan vi förvänta oss av dig på onsdag?
– Jag spelar ju väldigt sällan i Stockholm, så de som hört mig innan kommer nog inte få det dem förväntar sig. Det är en ganska kort spelning, så jag ska försöka mata in så mycket jag kan. Mycket action helt enkelt!

På NRJs hemsida kan du ladda ner Rasmus senaste mix! www.nrj.se/club

Dela denna artikel
Hjälp till att sprida ordet