Musikhistorien tog sin början då producenten Lars Halapi upptäckte Tomas Andersson Wij via en enkel demo 1995. De gjorde två plattor tillsammans och efter det har det bara gått upp, upp, upp! Här bjuder han på en tjuvtitt i sin musikkikare och siar lite om hur han tror att musikåret 2009 kommer att se ut!
Hej Tomas! Du är mitt uppe i din höstturné, hur känns det?
– Tack, det känns alldeles utmärkt. Det har varit lyckade spelningar
hittills.
forts. på nästa sida…
Berätta lite om turnén, vad bjuder den på?
– Jag har med mig fyra akustiska gitarrer och pianisten Fredrik
Hermansson. Jag har turnerat mycket ensam de senaste åren och ville
höra låtarna på ett annat sätt, utan att för den skull plocka in ett
helt band. Gitarr och piano klingar väldigt bra ihop. Vi har repat in
ett fylligt set med låtar från alla mina skivor.
Du är ju inte bara sångare utan också låtskrivare och en väldigt poetisk
sådan måste man få säga! Och den stående frågan till en låtskrivare, var
hittar du din inspiration?
– Hur och varför inspirationen kommer är och förblir ett mysterium. De
oromantiska säger att inspiration kommer när man jobbar. Men för mig
är det bara delvis sant. Jag tror på inspiration i nån sorts magisk
form.
Vad gör du när du har kör fast då? Nåt magiskt knep?
– Flyttar på mig. Det kan räcka med att åka till en annan plats i
Sverige, det behöver inte nödvändigtvis vara New York eller Paris.
Köper ny musik, nya böcker, går och ser utställningar eller teater och inleder
nya sammarbeten.
Vad tycker du om epitetet ”singer/songwriter”?
– Bättre än trubadur är det i alla fall. För det pekar mot en
anglosaxisk låtskrivartradition, vilket känns relevant i mitt fall.
Jag är mer inspirerad av Paul Simon och Jackson Browne än av Cornelis
och Fred Åkerström. Men de får kalla mig vad de vill så länge de
stavar mitt namn rätt.
forts. på nästa sida…
Hur benämner du dig själv då?
– Sångare, låtskrivare och diabetiker.
Vart hade du varit idag om inte Lars Halapi hade upptäckt din demo 1995?
– Sånt vet man aldrig men hans engagemang och kunnande betydde mycket
när jag började.
Du har ju fortfarande en fot kvar i journalistbranschen. Vad betyder det för
dig att kunna fortsätta att vara verksam som journalist parallellt med
musikkarriären?
– Att jag inte blir så inkokt och korkad. Man blir korkad av att
vara popartist, tro mig. Jag var smartare när jag skrev på heltid för att
jag tvingades att sätta mig in i saker, tvingades att formulera mig. Som
låtskrivare och artist handlar allt om mig och efter ett tag blir det
rätt klaustrofobiskt. Då är det skönt att få sitta med Klas Östergren
en halv dag och prata om hans författarskap. Det är inspirerande och
det har hänt flera gånger att jag har fått idéer till låtar genom
intervjuer.
Det går ju väldigt bra för dig och din senaste platta ”En sommar på
speed” har fått recensioner som ”den mest ambitiösa hittills” och
”TAW:s absolut bästa” Vad har du i musikkikaren härnäst?
– Vet inte riktigt. Jag ska dra ur jacket när den här turnén är slut
och fundera på det. Jag har skrivit några nya låtar men vet inte riktigt
åt vilket håll jag ska gå och vem som ska producera. Efter senaste
plattan gick luften ur mig men jag börjar bli peppad igen.
forts. på nästa sida…
Hur ser ditt drömgig ut?
– Jag har haft några drömgig och de brukar kännetecknas av att det är
lördagkväll, fullsatt med folk som hunnit få ett par glas vin innanför
västen, ljud och ljus är bra, jag är snyggt klädd och fullständigt
närvarande.
Och om du får sia lite om musikåret 2009, vad ser du då?
– Kvalitet. Folk börjar tröttna på genvägar och musikbranschen får en
nytändning av att streamingtekniken utvecklas.
Foto: Jimmy Backius/CameraLink
Och här kan du se och höra Tomas Andersson Wij under hösten!
5 nov Katalin, Uppsala
6 nov Sagateatern, Borås
7 nov Jönköpings teater, Jönköping
8 nov Göta Lejon, Stockholm
