I lördags kom jag med den för en del chockerande nyheten om att jag hade skaffat mig min första tatuering. Däremot kan jag meddela att den inte var äkta. Kvällen innan hade en polare till mig photoshoppat in en tatuering på sig själv och då kom jag på idén att han skulle göra en även på mig. Lite för att få en bild på hur det skulle tänkas se ut men också för att pranka er. Jag hade ju egentligen inte behövt lägga upp det på bloggen men jag gjorde det för att öka trovärdigheten och faktum är att även en del av mina närmsta gick på det även om de tillslut insåg att detta inte kunde stämma. Fett kul!

Jag fick väldigt bra respons men det är förvisso inte så konstigt med tanke på hur inne det är med tatueringar.

Om jag ska vara ärlig så är tatueringar inte min grej och som det ser ut nu så kommer jag nog aldrig att skaffa någon. Anledningen är väldigt simpel. Tatueringar är permanenta och risken känns rätt stor att man någon gång i framtiden kommer ångra sig. Jag kan se ”konsten” bakom tatueringar men jag kan ändå inte riktigt förstå tatueringshysterin som råder.  Frågan jag ställer mig är om tatueringar är något som kommer vara inne i flera decennier framöver eller om det bara är en modefluga som småningom kommer dö ut. Antagligen kommer det hålla i sig som det ser ut nu men någon gång kommer det svänga. Det är jag helt övertygad om…

Min tjejkompis Josefin sa något klokt till mig gällande tatueringar häromdagen:
”Modet vill hela tiden skapa förnyelse. Vi ändrar stil, kläder, hårfärg, smink flera gånger per år för att modet säger det. Samtidigt är det modernt att tatuera sig vilket inte går att ändra. Det känns lite motsägelsefullt”

Vad tycker mina läsare kring ämnet tatueringar? Har ni några egna? Hur resonerar ni? Tror ni att den här tatueringshysterin kommer att dö ut någon gång? Lämna gärna en kommentar.

Jag är nyfiken på att höra era åsikter.