Igår före och efter jobbet hade jag en så kallad ”lipardag” =). Har ni sådana stunder då ni gråter utan att egentligen veta varför? Ibland vet man iofs. men ibland gråter man också för att gråta. Kanske är det så att man behöver rensa upp lite emellanåt?
I vilket fall startade det hela när jag såg DENNA klipp på facebook. Tårarna rann och jag ville också vara med på något sätt =) Kan inte påstå att jag skulle vilja att någon friade då jag har ingen i mitt liv som jag skulle vilja säga ”ja” till men själva grejen, själva engagemanget som blivande man, vänner och släkt visar för att bjuda på en ”moment of a lifetime” fick mig att gråta floder…
Tänk på alla frierier som sker pga. att ”hon/han ville”, hur sorgligt är inte det? Skall man fria skall det vara endast för att det känns riktigt, genuint, verkligt, just då skall man verkligen känna att denna man/kvinna är den jag vill leva ”tills döden skiljer oss åt” och inget annat … Sedan kan saker förändras med tiden men just i det ögonblicket skall det vara magiskt …
På Myspace tiden hade jag kontakt med en riktig världskändis. Jag tror att han bara tyckte att jag var lite rolig och underhållande då jag inte var intresserad av honom och inte han av mig men vi fann varandra bakom respektive datorn och skrev flera mail till varandra. Han berättade att han friade till sin blivande fru på en luftballong och att det var en helt magisk upplevelse.
Är du gift? Hur friade din man/fru? Själv tror jag kanske inte på äktenskap, jag tror på kärlek men jag tror att ett äktenskap skulle få mig att känna andnöd men det beror nog helt enkelt på att jag har inte känt den känslan som hör till vid en sådan längtan…
Efter tårar i sängen på morgonen till det klippet blev det jobb och sedan blev det filmen ”Pearl Harbor” och ännu mer tårar då kärlek och krig kan inte annat än att bjuda på det. Helt utmattad över min känslighet gick jag och la mig för att vakna till en ”vanlig dag” igen och idag skall jag nog hålla mig ifrån ”romantiken” …
Igår, i det stadiet jag var, kunde jag inte heller låta bli att öppna ett brev jag fick av en kille som skrev ett långt brev på fyra sidor till mig för några månader sedan. Handskrivet brev, det slår allt. ” … Sitta långt in på småtimmarna, dricka stjärnor, lösa små och stora värdsliga problem, fundera över livets mysterier, och innan vi somnar, önska att vi vaknar så fort som möjligt för att fortsätta där vi slutade …”
Orden och brevet visade prov på något som inte många längre visar prov på: engagemang, romantik och personligt.
Idag har jag istället suttit och filosoferat i ett par timmar med min väninna S. när en riktig tropisk regn kom. Underbart när regn rensar lite luften för det behövs.
På mig: Läcker t-shirt, 500:-, Please jeans (nya kommer i september) och mina favorit kängor från ASH (2998:- finns i butiken)
Gick sedan till butiken och där är det så otroligt varmt och kvavt, fel på ventilationen är ett faktum hos oss för det går inte att vara där … En termometer har införskaffats för att kolla hur många grader vi har, kan säga att det inte är ok att jobba en heldag i den värmen … men lite regn kanske hjälper …
Nu väntar jag på inspiration för träning … Undra hur länge jag behöver vänta =)
Knut och jag skickar en söndagskram <3
Det är han och jag som jobbar hela veckan i butiken och vi hoppas att nya leveranser kommer <3
T-shirten jag har på mig kostar 500:- och beställs genom att maila: michelacastellari@hotmail.com
Söt, kaxig och humoristisk samtidigt =)
