Hej mina vänner <3

Har ni ibland känt den känslan som står här nedan? =)
Tyckte att det det var roligt att något som är i orden negativ på det personliga planen uttrycks med glimten i ögat för humor och självdistans är nog den bästa medicinen i livet tills dessa inte längre räcker till =)

Såg du Let´s Dance igår? Det var verkligen svårt att tycka vem som man tyckte borde ha åkt ut bland alla deltagare då de som var sämre förra gången var så otroligt mycket bättre den här gången … Tycker även att det är synd när folket röstar inte på prestationen, utvecklingen men på vem de gillar.

Tappar inte tävlingen då sitt syfte? Personligen tyckte jag att Rebecca var verkligen duktig igår och den nervösa känslan hon visade upp vid första avsnittet var verkligen bortblåst i gårdagens prestation och dans. Kan tänka mig att det har krävts otroligt mycket jobb både på det psykiska som på det fysiska planet. HÄR kan du förresten läsa hennes blogg och tummen upp till dig som har lämnat tävlingen med en otrolig prestation.

Nu har jag öppnat butiken (öppet 10-15) och så får Nicole och jag lördagsgäster ikväll så hon är sprudlande glad över detta då det är annars och oftast bara hon & jag … =) Inte riktigt de stora italienska familjer som man kanske förknippar någon italienska med … =)

Min outfit idag är Jade Apricot blusen & Please jeans i tvätten Berlin. Båda finner du HÄR.
Fler smycken har anlänt till butiken så kom & frossa bland glittrande swarowski kristaller i Lily & Rose smycken <3
Bor du inte i Borås finner du de HÄR <3

Förresten …

På facebook kom upp en slags ”dikt” jag skrev för några år sedan. Då någon kommenterade den så kom den upp igen så tänkte visa den även här i bloggen.

Här mina ord om KÄRLEK (och då även som man kan ha för en natt =) som jag skrev en Alla Hjärtans Dag för 3-4 år sedan:

”Innerst inne är jag en romantisk själ som vill tro på den sanna kärleken trots den cynism jag känner för ”de levde lyckliga i alla sina dagar”.

Jag har upplevt kärlek vid första ögonkast och jag har upplevt fjärilarna i magen, den oron som man inte kan beskriva minuterna innan en träff, stått framför spegeln och provat alla olika läppglans jag hade med olika toner som dock såg exakt likadana ut, jag har låtsat att jag var vaken mitt i natten, jag har låtsat att sova, jag har suttit i chocktillstånd en gång för många år sedan när någon jag gillade frågade en gemensam vän efter mitt telefon nummer och jag ville inte lämna min lägenhet tills han hade ringt.

Jag har somnat på en axel under en skolresa, vaknat och känt att jag hade torkat saliv som hade runnit ur min mun av den goda sömnen på den axel som älskade mig.

Jag har skrivit, fokuserat, visualiserat, trott, blivit besviken, hoppats, lämnat, blivit lämnad, sårat och blivit sårad.

Jag har känt mig som en liten flicka och som en mogen kvinna, jag har varit den oskyldiga flickan som blev röd av en hand på benet och jag har varit den mogna självsäkra kvinnan som vetat vad hon ville.

Jag har känt att någon har varit det viktigaste i mitt liv, att min värld kretsade kring honom och jag har känt att hela jag skulle gå sönder i 1000 bitar om han skulle sluta älska mig.

Jag har tolkat, försökt förstå och inte förstått. Jag har pratat, skrivit och inte blivit förstådd.

Jag har varit ärlig och jag har ljugit. Jag har gått och lagt mig med insikten att jag inte skulle drömma något då mitt liv var redan en dröm.

Jag har suttit på en trappa och stulit en kyss, jag har suttit i famnen i soffan och hört honom berätta en saga, jag har ljugit om en intervju för skolan för en träff och jag har blivit överraskad på alla möjliga sätt.

Jag har vaknat med en arm kring mig, av två ögon som tittade på mig.

Jag har kommit till en station och missat ett tåg då jag trodde att jag var någon annanstans men mina ögon glittrade av kärlek och log åt detta då mannen bakom kassan frågade mig om jag var kär …

Jag har legat på en klippa och frusit och jag har legat på en strand och tittat på stjärnorna, jag har fått honom att känna sig som den lyckligaste mannen i livet och jag har fått honom att känna sig som den ensammaste mannen i livet. Jag har öppnat mig och jag har slutit mig, jag har öppnat upp min lilla osynliga barriär och jag har gömt mig bakom den av rädsla.

Jag har sett honom gråta och känt hans smärta utan att kunna göra något, han har sett mig gråta utan att kunna göra något.

Jag har skrivit kärleksbrev och jag har öppnat kärleksbrev, läst orden, skrattat och gråtit över de känslorna som någon kände för mig och för de känslorna jag kände för någon.

L`amore …

Till er alla som upplever den njut av den, till oss alla som ännu inte har träffat honom så får vi njuta av insikten om de roliga möten som väntar.

Honom är här alla de som jag har känt kärlek för, honom är alla de som har gett mig historier att minnas, upplevelser av mänskliga möten, honom är han som var men som inte är, han som har gett mig emotioner …

emotioner som jag låser in i mitt hjärta och vars historier finns där skrivna.”

Ja, med de orden avslutar jag mitt förmiddagsinlägg för nu är det dags att jobba <3

Kan inte låta bli att le om att jag skrev ”om dregglandet” på Fabios axel under en skolresa med tema skidresa =)

Vi hade så himla roligt …

Känner verkligen en längtan ibland till den tiden då man var lite naiv, romantisk och då man trodde på sagor <3

Trevlig lördag på er och till er som ej visste, idag är det frukostflingornas dag =)