Godkväll mina blogg läsare <3

Idag läste jag på en av mina systers vänner och en kille jag har träffat med henne några gånger några ord han hade formulerat på sin wall då han jobbar som psykoanalyser och ville dela med sig lite av de känslor som hans jobb innebär.

Jag har suttit nu och försökt översätta orden men det är inte lätt kan jag säga då italienska språket är lite rikare av adjektiv/nyanser än vad det svenska är.

Då italienska är mitt modersmål så ber jag redan nu om ursäkt om jag har översätt talesätt/ord som inte ens finns på svenska <3

Ibland hittar jag på i tron att …

Nu till Marcos ord under skiftet på behandlingshemmet där han jobbar …

Turno di notte
Nattskiftet.
Nessuno di voi sai cosa significhi.
Ingen av er vet nog vad detta betyder och innebär.
Il silenzio della disperazione, della sofferenza, del dolore, della tristezza.
Desperations tystnad, lidelsen, sorgen.
Vedo dormire tormentati i miei pazienti. Li sento tristi, arrabbiati, delusi, depressi, combattere con mostri e paranoie. Sono schizofrenici, maniaci, tentati suicidi, isterici, psicotici, paranoici. Apologia della sofferenza.
Jag ser patienterna sova plågsamt. Jag ser de ledsna, arga, besvikna, deprimerade, kämpa mot monster och hallucinationer. De är schizofrena, självmordsbenägna, histeriska, psykopater. Tystnadens försvarstal.
Tutti i miei pazienti vivono nell’abbandono.
Alla mina patienter lever i uppgivandet.
La vita li ha abbandonati, dicono. E da me arrivano sconfitti, piegati, piccoli piccoli come formichine.
Livet har lämnat de, säger de. Till mig kommer de slagna, kuvade och lika små som den minsta myran.
Tutti, prima o poi, piangono. Lacrime, tante lacrime. Piangono sulla mia spalla, piangono coprendosi il viso, piangono in un angolo, piangono disperati, piangono sperando che non li veda, piangono in silenzio davanti a me.
Alla, förr eller senare gråter. Tårar, många tårar. De gråter på min axel, de gråter genom att dölja sitt ansikte, de gråter i ett hörn, de gråter desperata, de gråter i tystnad framför mig.
Ogni giorno.
Ogni giorno asciugo lacrime.
Ogni giorno raccolgo appelli disperati.
Ogni giorno accolgo insulti e rabbie.
Ogni giorno sorrido.
Varje dag.
Varje dag torkar jag tårar.
Varje dag tar jag emot desperata rop.
Varje tag tar jag emot svärdomar av arga människor.
Varje dag ler jag.

Le terapie di gruppo, i colloqui individuali, le psicoanalisi, le attività creative.
Gruppterapi, individuella samtal, psykoanalys, kreativa aktiviteter …
Eccomi, sempre pronto, sempre in prima linea. Io, la loro unica speranza. Speranza di cosa ? …
Här är jag, alltid redo i första linje, deras enda hopp. Hopp till vad? …

Mi parlano, urlano, piangono, strillano, insultano, chiedono disperatamente aiuto, confessano, stanno in silenzio, mi odiano.
De pratar med mig, ropar, gråter, svär mot mig, de ber desperat om hjälp, de erkänner, förblir i tystnad, de hatar mig.
Si sentono figli miei. Aspettano un consiglio, un aiuto, una direzione, una possibilità. Una vita.
Le malattie sono gravi, la realtà è atroce per loro, gli fa paura. Incubi, delusioni sentimentali e affettive, maltrattamenti, abusi, pazzie, divorzi, isterie, nevrosi, psicosi, schizofrenie.
De känner sig som mina barn. De inväntar på ett råd, en hjälp, en direktion, en möjlighet. Ett liv.
Sjukdomarna är allvarliga, verkligheten ännu hemskare, de är rädda för den, mardrömmar, känslomässiga och affektiva svek, misshandel, våldtäkter, skilsmässor, hysteri, schizofreni.

Cammino per i corridoi, sbircio dalle porte. Dormono, urlano, piangono, sognano.
Jag promenerar i korridorerna, tittar in genom dörrarna. De sover, ropar, gråter, drömmer.
Costruisco per loro una casa, mattoncino dopo mattoncino. Una casa. Un rifugio. Un nuovo inizio.
Jag bygger ett hus för dem, tegelsten efter tegelsten. Ett hus, ett gömstölle. En nystart.
Fuori la notte. Buia, fredda, silenziosa.
Utanför natten. Mörk, kall, tyst.
Mi siedo. In ufficio.
Jag sätter mig. På kontoret.
Ci sono sofferenze che scavano nella persona come buchi di un flauto, e la voce dello spirito ne esce melodiosa. Loro, tutti loro, mi chiedono sempre ”Perchè proprio a me ?”. Perchè … perchè … perchè.
Det finns lidelser som gräver hål i en människa, som hålen i en flöjt, och rösten som kommer ut är en melodi. Alla, precis alla, frågar mig ”Varför just jag?” Varför … varför … varför.
Disperati mi supplicano di trovare un senso alle loro vite. Di avere un futuro, negato dalla malattia, dalla vita, dalle scelte altrui.
Desperata ber de mig att hitta en mening med deras liv. Att ha en framtid, den som har tagits ifrån dem av sjukdomen, livet, av andras val.
Ecco il mio lavoro: ogni giorno, ogni minuto, una lotta contro l’infelicità.
Detta är mitt jobb: varje dag, varje minut, en kamp mot sorgen.
Non chiedetemi a fine giornata ”com’è andata” o ”come sto”.
Fråga mig inte i slutet på dagen hur det gick eller hur jag mår.
Questo è il destino dei medici. Che possiamo rispondere ?
Detta är läkarnas öde. Vad kan vi svara?
Vivere ogni istante nella sofferenza, nel dolore, nella tristezza, nella disperazione, sentirsi usati solo quando il paziente sta male, ed essere dimenticati appena stanno meglio. Nel migliore dei casi, ricordati in un solitario ringraziamento fugace.
Leva varje ögonblick i lidelse, i sorg, i desperation, känna sig nyttjad endast när patienten mår dåligt och bli glömd så fort de mår bättre. I de bästa fallen får vi en snabb ensam tack.
E nonostante questo, noi lottiamo ogni momento per trovare un motivo per sorridere. Siamo famosi per i nostri fallimenti, nessuno sa dei nostri successi.
Och trots detta, slåss vi varje ögonblick för att finna en anledning till ett leende. Vi är kända för våra misslyckanden, ingen vet något om våra framgångar.
Io vivo per voi, cari pazienti. Perchè so che non è mai troppo tardi. Perchè so che la vita concede sempre un’ultima possibilità. Perchè amo ognuno di voi, e l’amore vince sempre.
Questa è la mia vita.
Jag lever för er, kära patienter. Därför att jag vet att det aldrig är för sent. Därför att jag vet att livet ger dig alltid en sista möjlighet. Därför att jag älskar varenda av er och kärleken vinner alltid.
Detta är mitt liv.
Solitaria. Durisima. Sempre in prima linea, a lottare al vostro fianco, senza nemmeno conoscervi.
Ensam, hård, alltid i första linje för att slåss bredvid och för er. Detta utan att ens känna er.
Vi dico un’ultima cosa, cari amici: se scorgete un medico che ancora sorride, fate di tutto affinchè quel medico continui a sorridere.
Jag säger en sista sak kära vänner: ser ni en läkare/psykolog som fortfarande ler, gör allt i er makt för att han/hon skall fortsätta med det.
Lui sa perchè.
Han/hon vet varför.
Perchè vediamo la bellezza in ognuno di voi.
Därför att vi ser skönheten i varenda av er.
Abbiate fiducia, amici miei.
Ha tillit, kära vänner.
Abbiate speranza.
Ha hopp.
Buonanotte.
Godnatt.
A me spetta l’ultimo giro visite. E così sarà, per me, per sempre.
Dags för mig att gå en sista runda. Så kommer det alltid att förbli för min del.

<3