Läste precis min väninnas Mys inlägg om singellivet där hon nämner mig, med glimten i ögat och med kärlek så klart =), som den icke romantiska vännen, den som står för den mer cyniska synen på kärleken medan hon vill fortfarande tro på den romantiska (ja, hon är 17 år yngre =)

 Jag tror att kärlek kan finnas men att det är väldigt få förunnade som får uppleva den känslan i den formen som vi tror att vi definierar kärlek med som barn och ungdomar då drömmarna är stora.

Först & främst måste man även ställa sig den relevanta frågan om vad man själv menar med ordet ”kärlek” för att ge ett uttalande om denna mänskliga känsla.

Innebär kärlek att man håller sig till en och samma hela livet utan att längta efter någon annan? Är otrohet ett bevis på avsaknad av kärlek mot den man/kvinna man är tillsammans med? Kan ”kärlek” kännas i 20-30-40-50 år eller blir den kärlek mer den typen av kärlek som vi känner för vår bästa vän och där en fysisk attraktion kanske inte längre ingår?

Är kärlek för dig att känna en fysisk attraktion till din man/kvinna samtidigt som du självklart gillar flera andra egenskaper med honom/henne eller är den fysiska attraktionen mindre viktig och istället är den tryggheten du får den kärlek som du drömmer om?

För mig är den sexuella attraktion till den personen jag vill leva med eller ha ett förhållande med nog en av de viktigaste punkterna för det är ändå något som skiljer ett förhållande mot de andra typer av relationer.

Andra väljer istället att se den sexuella delen av en relation som en mindre viktig aspekt av ett förhållande och hyser kärlek för sin man & kvinna på andra grunder … Vi är nog alla olika där och rätt & fel finns sällan. Det som finns är dock olika önskningar, mål, drömmar, erfarenheter, längtan.

Viktigt är dock att de som ingår i samma förhållande har samma syn för annars finns nog en stor risk för otrohet från en eller bådas sidor.

Den romantiska synen är vacker och även om jag har mina åsikter så visst vill jag även tro på tomten eller han tror jag nog mer på =)

Förälskelse och kärlek är också två olika typer av känslor som vi lätt blandar ihop men tänker inte just ikväll skriva en roman om detta, det har My redan gjort =) men självklart skall jag återkomma om detta.

Tro dock inte att singellivet är tråkigt, det sista det är åtminstone än så länge och det är min känsla nu trots 8- 9 år som singel. Aldrig velat ha det annorlunda eller längtat efter något annat. Märkligt kanske att en kvinna inte längtar efter drömprinsen men är nog lite okvinnlig i dessa frågor =)

Nu skall jag packa inför Stockholm och torka håret =)

Godnatt <3