Hej! Jag försökte natta grabben i sin säng. I en timma låg han och skrattade, blåste ut nappen (skjuter i väg den och sen flinar han hysteriskt), snurrar runt, slår och river mig i ansiktet när jag sjunger vaggvisor och försöker få honom trött. När jag går därifrån gråter han. Vill inte att han skall somna ledsen utan att jag är där, det är inget alternativ för mig. Så tillslut tröttnade jag och undra varför jag skulle stå där och få ryggskott när jag kan ligga i den stora sängen. Så jag lyfte över honom och då somnade han på studs. Så vi tar det där med egen säng lite längre fram ;). Vi får ju som sagt va väldigt bra plats i den stora sängen och det är vääääldigt mysigt att sova i hop.
Jag var och tränade förut. Grabben var så grinig här hemma så jag kände att det var bra för honom att komma ut på en promenad och sen sova när jag tränade. Efter ett härligt pass var både jag och grabben på strålande humör igen! Bästa medicinen mot trötthet, frisk luft, promenad och träning!!
Jag är så hungrig nu men har bara tråkig kvällsmat. Innan grabben kom sprang jag ofta i väg till affären på kvällen och köpte det jag var sugen på (hönökaka och godis), men det kan jag inte nu vilket är VÄLDIGT bra! Både för plånbok och tänder. Nu får det bli knäckemacka med ägg i stället, det är ju också väldigt gott, men en godispåse hade varit bättre ;). Men nu har ju halva veckan gått och det är inte långt till lördag = GODIS!!
Tänk att min grabb blir 5 månader i dag. Jag är så lycklig över att vara hans mamma! Varje dag, timma, minut njuter jag för fulla muggar! Det är faktisk ingenting alls som är jobbigt tycker jag. Verkligen ingenting. Har försökt komma på vad det skulle vara. Jag kan göra allt jag vill och jag är pigg. Jag älskar detta livet. Har aldrig tidigare känt mig mer tillfreds och mått så bra som jag gör nu. Jo det finns en sak som jag får fullständig panik över, som jag inte tänkt på innan, det är att tiden går ALLDELES FÖR SNABBT! Får lite ont i magen när jag tänker på att detta inte är för evigt. Att jag sen skall lämna honom på förskola där andra vuxna skall ta hand om honom för att jag måste jobba. Hela livet går och jag måste jobba! Jag vill ju vara med honom. DET får jag panik över. Så dem tankarna måste jag slå undan. Det är långt kvar tills han skall börja på förskolan och då kanske både han och jag vill träffa andra människor. Jag intalar mig det i alla fall ;). Det är säkert jättevanligt att känna så som föräldraledig, att man vill vara med sitt barn heeeela tiden. Det är ju inte så konstigt
Nä nu skall jag göra mina roliga äggmackor
Ha en supergo kväll!
